"Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor."Så inleds Skammen. Annie Ernaux är tolv år när hon blir vittne till att hennes far försöker slå ihjäl hennes mor. Här berättar hon om den traumatiska händelse som kom att prägla hennes liv. Osentimentalt och självutlämnande återskapar hon runt denna våldsscen den värld som var hennes år 1952: den dominerande modern, den kuvade fadern, det enkla hemmet i den lilla staden i Normandie, arbetarklassens sociala regler och koder, privatskolans religiösa – känslan att vara en klassfiende i sin egen familj – känslan att för alltid gå in i skammen … Ju mer Ernaux dyker ner i historien desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i. Mellan önskan om social framgång och skammen över var de kom ifrån. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och istället följa sin egen längtan efter ett helt annat liv än föräldrarnas.[Bokinfo]

2022 års Nobelpristagare i litteratur!Åren är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författaren Annie Ernaux uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång.Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle.Vi kan läsa Annie Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt, men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv.

Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.?Kvinnan är en gripande uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i Alzheimers påbörjar hon en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern. [Bokinfo]

"Jag ville glömma den flickan. Glömma henne på riktigt, det vill säga, sluta längta efter att skriva om henne. Sluta tänka att jag borde skriva om henne, hennes längtan, hennes galenskap, hennes dumhet och högmod, hennes hunger och hennes blod som sinade. Jag lyckades aldrig." I En flickas memoarer söker Annie Ernaux sig tillbaka till sommaren 1958, då hon var kolloledare i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. I akten lämnade hon kvar sin egen vilja och nu känner hon sig plötsligt som en slav utan ägare. 60 år senare inser hon att hon kan sudda ut åren som gått för att undersöka den unga kvinna hon en gång var. Genom att skriva En flickas memoarer, som tar henne tillbaka till de outplånliga minnena från den sommaren, hittar Ernaux ursprunget till hela hennes skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och byggt på skam, våld och svek.

1963, när Annie Ernaux är 23 år och utan stadig förbindelse, inser hon att hon är gravid. Hon fylls av skam eftersom hon förstår att hennes graviditet kommer att brännmärka hennes familj och försvåra hennes egna studiemöjligheter. Hon beslutar sig för att ta bort barnet. Den här berättelsen om ett trauma som författaren aldrig kunnat komma över är skriven fyrtio år senare. I Frankrike var abort förbjudet vid den här tidpunkten och hon försöker på egen hand och förgäves att utföra aborten med hjälp av en sticknål. I sin desperation hittar hon en illegal abortutförare och hamnar till slut på akuten där hon är nära att dö. I Omständigheter utforskar Ernaux sina minnen och dagböcker från den tiden och skriver fram en glasklar och osentimental bild av vad som hände och på sätt och vis får omständigheten en mening. Trots att händelsen som boken kretsar kring är placerad nästan 60 år bakåt i tiden känns dess tema dessvärre mer aktuellt än på länge när fler länder skriver om och stramar åt sin abortlagstiftning.Omständigheter gavs ut i Frankrike 2000. Filmatiseringen av boken vann Guldlejonet i Venedig 2021 och filmen distribueras i Sverige våren 2022.

Tät psykologisk spänning om en familj i sönderfall  

Yasmina Rezas roman Lyckliga äro de lyckliga i översättning av Marie Berthelius. Reza är världens mest spelade kvinnliga dramatiker, översatt till mer än 35 språk. I Sverige har vi bland annat sett hennes pjäser Konst och Massakerguden. Att hon även skriver briljanta romaner bevisas med denna originella och underfundiga roman. I Lyckliga äro de lyckliga sammanflätar hon arton personer, arton liv, arton öden. Det är vänner, kollegor, anhöriga, grannar, klienter, älskare - alla med förmågan att både hjälpa och stjälpa varandra. Ibland är gemenskapen det ensammaste som finns. Ibland finns så mycket vänskap runt nästa gathörn i ens liv att det med ens fyller vardagen och blir över. Bokens arton personer är alla hoppfulla sökare efter något, kanske efter den där hett åtrådda lyckan, den som för jämnan gäckar oss. En roman som formligen sprudlar av liv. Brokigt liv. "Hon steg ut. Smal, insvept i sin kappa med scarfen knuten runt halsen, bärande på en styv handväska och en attachéväska fylld av mappar. I det ögonblicket började jag känna något, på allvar menar jag. När jag klev ur bilen där i regnet, i Wandermines..." "Reza avlägsnar skickligt varje skyddande lager och blottar oblygt hemligheterna därunder." THE GUARDIAN "Lyckliga äro de lyckliga är en alldeles lysande roman om äktenskap och otrohet, om förtröstansfulla drömmar och om total uppgivenhet." THE TELEGRAPH "En otroligt skicklig, blixtrade smart, ibland ängslig och oftast hejdlöst rolig undersökning av alla de sätt på vilka vi kan ställa till det för oss i våra stackars liv." THE TIMES LITERARY SUPPLEMENT "Reza har förmågan att skildra varje relation i dess glädje och fulhet. Och hon gör det med den lättaste, skarpaste blick man kan tänka sig." HARPERS BAZAAR Yasmina Reza har utmanat sig själv med sin nya roman, och hon klarar uppgiften suveränt." THE ECONOMIST Boken har bland annat tilldelats tidningen LE MONDEs stora

litterära pris. Yasmina Rezas roman Lyckliga äro de lyckliga i översättning av Marie Berthelius. ISBN 978-91-7742-545-8. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 176 sidor.

Kärlekens stad och två människor som vägrar att förälska sig. På filmduken är Mia lysande i rollen som förälskad kvinna. I verkliga livet däremot är hon i akut behov av en paus från tillvaron med sin otrogne filmstjärna till man. Hon flyr över engelska kanalen till Paris för att sova på sin vän Daisys soffa. Paul är amerikansk författare, hans debutroman blev en internationell bästsäljare. Förväntningarna på uppföljaren var enorma och i ren panik flyttade han till Paris för att försöka skriva i lugn och ro. Sju år senare bor han fortfarande kvar. Men när hans bästa vän lurar iväg honom på en dejt med Mia blir det snart komplicerat. De kämpar emot, ändå blir det allt svårare att bara vara vänner i staden där kärleken aldrig är långt borta

Raphaëlle är viltvårdare och lever ensam i hjärtat av de vackra Kanadensiska skogarna. När hennes hund nästan stryker med i en fälla upptäcker hon att en ovanligt grym och fruktad tjuvjägare härjar i hennes skog. Hon bestämmer sig för att till varje pris sätta dit honom men upptäcker snart att det är han som jagar henne. Och i skuggan av våldet spirar en sensuell kärlekshistoria.[Bokinfo]

Det onda är en lika rå som hjärtskärande roman om en våldtäkt vars konsekvenser leder till det otänkbara. Debutanten Inès Bayard var bara var 26 år när boken kom ut i hemlandet Frankrike, och sedan nominerades till det prestigefyllda Goncourt-priset.  &nbsp

Varje dag upprepar Sandor Lester sin "idiotiska kapplöpning": kliver på bussen, stämplar in på fabriken. På lördagarna träffar han Yolande, som han inte är särskilt förtjust i. Den lilla tid han har över ägnar han åt att drömma om ett annat liv, en stor författares liv. Och åt att tänka på Line, den perfekta kvinnan. En morgon på bussen är det Line, den riktiga Line, som dyker upp från hans förflutna som landsflykting."Då var det alltså henne jag väntade på!"Har man läst trilogin och "Analfabeten" är bokens universum omedelbart igenkännbart. Men man lika gärna kan läsa "I går" som en första kontakt med Agota Kristof.