Detta är Ziad Bakdouness andra diktsamling. Bakdounes är syrier men bor nu i Sverige. Hans diktning präglas av starka känslor och pendlar mellan eufori och hopplöshet. Kärleken är ett återkommande tema, både den lyckliga kärleken och avsaknaden av kärlek. Längtan är också ett tema som kommer tillbaka, längtan efter hemlandet och längtan efter kärlek. Han vill vidga livets gränser och bryta igenom barriärerna som uppkommer när man är långt hemifrån, måste ta farväl och leva skild från dem man älskar.[Bokinfo]

Narjes Al-Halabi fortsätter att utveckla sitt skrivande, ibland lågmält och ibland högljutt. I sin andra bok söker hon sin egen stil och följer en väg, där röster och ord flödar från alla håll, särskilt från internet och sociala medier.

Faraj Bayrakdar är en syrisk poet och svensk medborgare. Han har tillbringat fjorton år i Assads fängelser. Han tog examen på institutionen för arabiska språk vid Damaskus universitet och har publicerat tio böcker och vunnit sex internationella priser. Dikterna i denna samling sträcker sig över tjugo år, då poeten såg vad han såg, förnekade vad han trodde och trodde vad han förnekade. Under tjugo år hade han hört och sett inom och omkring sig klockor, trummor, sirener, krig, massakrer, uppror, bombningar, förödelse och flykt. Han hade också hört och sett musik av kärlek, glädje, rosor, hopp skönhet och naturens dramatik, med berg, dalar, skogar, sjöar, öar och horisonter. Han föddes i Homs som är känd för sin flod al-Asi (Olydig). Han lärde sig olydnad av al-Asi, och både Homs och floden finns med i många dikter, men han berättar också om många andra floder och städer och Medelhavet, som kramar Syrien och gapar för att svälja tusentals syrier som flyr undan oundviklig död till ett liv som kan medföra livsfara. Allt detta är och det du ser på ytan är ingenting annat än toppen på ett isberg och frågeställningar som vår samtid inte har svar på och det är detta som Bayrakdar vill förmedla i sin diktsamling.