En roman om Siri von Essen som bröt upp från man, barn och konventioner för att gifta sig med August Strindberg. Siri hade alltid velat bli aktris, men kunde som friherrinna inte stå på en scen. Nu inleder hon en skådespelarkarriär. Parallellt skildras nyförälskelsen och den uppslitande skilsmässan från Strindberg.

Dokumentärfilmaren och författaren försöker här hitta den historiska personen Jesus bakom berättelserna och de religiösa föreställningarna.

"Vad jag kände dessa veckor var en oerhörd häpnad, över att ingen i ansvarig ställning gjorde något, över att ingen beslutsfattare tog hotet på allvar, över att uppenbara varningssignaler klingade ohörda. Jag kan jämföra det med känslan jag fick när jag vaknade av jordbävningen i Los Angeles, 1994, och allt skakade och gatlyktorna slocknade. 'Varför har ingen ansvarig sagt att det här skulle hända?' Men den häpnaden varade bara i en sekund. Häpnaden jag kände våren 2020 tog aldrig slut." Pandemivåren 2020 befann sig Sverige, ett land präglat av sunt förnuft, vetenskap och demokratiska värderingar, helt plötsligt i världsnyheternas flöde och man sa: vi har rätt och alla andra har fel. Vad var det egentligen som hände? Lena Einhorn beskriver med exakthet i blicken hur hon gick från förvåning till aktivism och hur hon kastades tillbaka till sin tidigare profession som virolog, en verksamhet som hon trodde att hon lämnat för flera decennier sedan, långt innan hon blev författare på heltid. Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter följer de första två årens pandemidebatt, beskriver förloppen och blottlägger många av de underliggande processerna. Det är dags nu, att börja titta närmare på vad som hände när Sverige och världen drabbades av covid-19-pandemin - och att ta vara på lärdomarna.

I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen

Lena Einhorns djärva bok Vad hände på vägen till Damaskus? från 2006 blev en stor försäljningsframgång och dess slutsatser väcker fortfarande internationellt intresse. I boken jämförde hon Nya testamentets berättelser om Jesus och hans lärjungar med romerska och judiska historikers texter från samma tid en undersökning som tidigare ansetts fruktlös. Men Einhorn kom till den överraskande, och väl underbyggda, slutsatsen att Nya testamentet är skrivet i två lager, där det övre, uppenbara, är till synes ohistoriskt, men det undre, delvis skylda, nära följer de historiska källorna. Hon drog slutsatsen att författarna brottats med två motstridiga agendor: att presentera en oförvitlig religiös kanon, och att samtidigt berätta den sanna historien. Nu riktar hon samma nyfikna men kritiska blick mot Gamla testamentet, och framför allt mot Moseböckerna. Dessa utspelar sig i stor utsträckning i Egypten, en av forntidens stora civilisationer. I den bibliska texten får vi läsa om egyptiska faraoner och stora arméer, landsomfattande farsoter och massiva folkförflyttningar. Det ser ut som dokumenterad historia. Men stämmer det verkligen? Varför finns då inte ett enda stödjande vittnesbörd under de första mer än tusen år som Bibeln skildrar? Varför finns inte någon enda egyptisk inskription, eller papyrustext, eller gravskrift som bekräftar att israeliten Josef eller någon israelit över huvud taget någonsin styrde över Egypten, eller ens levde där? Varför syns ingen Mose, eller Aron eller Josua? Inte ens någon kung Saul, eller kung David, eller kung Salomo? Kan förklaringen vara att Gamla testamentets författare brottades med samma oförenliga mål som styrde dem som skrev Nya testamentet? Kan förklaringen vara att vi även i detta fall måste leta efter de historiska spåren under berättelsens yta? Med obönhörlig forskarnit och öppet sinne har Lena Einhorn bestämt sig för att undersöka saken och det hon upptäcker och blottlägger är häpnadsväckande.

Boken innehåller bilder som författaren tog under olika resor för 25 år sedan. Resorna gick till Israel, Egypten, Indien och Etiopien. Fotografierna visar människor, myllrande gatuliv och mänskliga möten.

Författaren, som även är dokumentärfilmare, berättar här om sin mor Nina och hennes upplevelser under andra världskriget, om hur hon växte upp och överlevde i Warszawagettot. Ninas överlevnadsberättelse finns också i två filmversioner, en för bio och en för tv.

Lena Einhorn har läst de 33 breven från Greta Garbo till Mimi Pollak. De skrevs under en lång period. Romanen börjar 1920, Greta har nyligen förlorat sin far och fått arbete på varuhuset PUB. Hon längtar till ett annat liv och lyckas som sjuttonåring komma in på Dramatens elevskola. Vi får följa henne under denna tid.

Älskade Ester är en roman som har dokumentär grund. Ester Nilsson levde mellan åren 1896-1985 i Lycksele kommun. Hon gick under smeknamnet Ester Duva. I Älskade Ester ger författaren Kent Lundholm ett kärleksfullt och inträngande porträtt av denna märkliga kvinna, som var "nalta eljest".

Viktor Rolla var den allra första fallskärmshopparen i Sverige när han 1890 seglade över Stockholm. Maken till spektakel hade publiken aldrig skådat. Men vid tredje flygningen förlorade Rolla kontrollen, och äventyret slutade i en tragedi som fick uppmärksamhet världen över.[Bokinfo]

TITANICRESENÄRER, FRÄMLINGSLEGIONÄRER OCH SIARE utgör den sjunde och sista delen av den trespråkige författaren Bengt Pohjanens serie Tornedalska öden och äventyr, berättelser hämtade från "Sveriges tysta myr" som inte ens Nils Holgersson upptäckte. I denna berättelse, som bygger på den nyfikne författarens möten med människor i de mest osannolika sammanhang, ställs frågan var alla berättelser och sånger kommer från. De regnar ner från himlen. De dyker upp ur underjorden. De kommer med besökare. De dyker upp på en restaurang. De kommer i drömmar. De kommer med en tornedaling som överlevt Titanic, från en främlingslegionär, från tyska kommendanter och inifrån författarens egna erfarenheter.

I "Meningarna" skriver Johanna Ekström om att vårda en sjuk mamma, om ensamhet, sorg och kärlek, hopplöshet och ilska, om språkets möjligheter och omöjligheter. "Jag är fyrtiosex år. Min dotter är snart åtta. Hon är hos sin pappa. Hon sover nu. Jag tänker på min mamma. Hon sover också, ensam i sin lägenhet. Jag träffade henne för några timmar sedan. Hon sa att hon var trött. Vad mer? Det är som en våldshandling att identifiera henne. Hon var ledsen. Hon var skör av sin död."

1919. Ljusen i kandelabern fladdrar mot den handblåsta rutan i Falköpings enda kvarterstorn. – Kom nu gubbar, nu blir det underhållning, säger direktör Kilander. Herrarna har slagit sig ned runt ett klarlackat körsbärsbord. In kommer en gosse, inte längre än hundratio centimeter. Pojken lägger en trave böcker på golvet och tar sats för att hoppa upp på den stoppade pianopallen. - Skall här bli underhållning, säger Johnny Bode, så måste jag bli bjuden på något för min torra strupe! Festkvällen har gått in i sin andra rond. Groggarna blandas inte lika noga längre. Manschetterna är kastade och västarna uppknäppta, såhär en timme in i konserten. - För sjutton gubbar Johnny, du är en världsmästare, hickar morfar. Du är ett geni, du ska till Metropelittan i New York så sant som jag heter Kilander! Cigarraskan hamnar utanför askfatet och äter sig in i de grova valkarna i händerna på de män som under bara en livstid gått från drängsöner och daglönare till direktörer och ingenjören.[Bokinfo]

Svenska palmen är en skönlitterär skildring av ett fiktivt öde, men den är också en detaljerad redogörelse för faktiska arbetsvillkor. I förarbetet till boken har Pelle Sunvisson under sex månader arbetat som papperslös i Stockholm. Samtliga arbeten som skildras i boken är sådana som han under den tiden själv utfört.

Alina flyr från kriget, Petro från arbetslösheten och Vlad från skolans tristess. Löften om lättförtjänta pengar har lockat dem till en by i södra Lappland. Under en sol som aldrig tycks vilja gå ner och med händer som aldrig vill sluta värka möter de skogen, byborna och varandra. Inget blir som de tänkt sig.

På en övergiven strand i Pointe Noire, Kongo, får Frida syn på en man som tar sig fram över sanden med hjälp av händerna. Det gör henne nyfiken. Varför är han ensam här? Vad har hänt honom? Mannen kallar sig "Personne" – ingen, men heter egentligen Nicolas. Han saknar inte bara ben, utan också hem och familj, han bär på ett brokigt förflutet och försörjer sig som fiskare och kriminell. Men Frida, den svenska sköterskan från sjukhusfartyget i hamnen, frågar om han vill bli hennes vän. Han är inte som alla andra. Men det är inte hon heller. Detta är berättelsen om Frida och Nicolas. Två fria själar med modet att ta sig igenom fördomar, lidande och svårigheter för att få vara tillsammans. Som inte låter tryggheten staka ut vägen. Utan kärleken. Emelie Rönnerfors verklighetsbaserade roman ger läsaren en unik inblick i en fascinerande värld som få upplevt. En avskalad skildring som berör och ger hopp.

Anna Maria Berg - Sveriges mest legendariska seglare, internationellt känd som Ami the Iceberg - efterlämnade en rik litterär kvarlåtenskap från ett dramatiskt liv till sjöss och hamn. Hänsynslös var hon mot sina konkurrenter, och än hänsynslösare var hon mot sig själv, i en kompromisslös kamp att korsa oceaner i alldeles för bräckliga farkoster. Triumfer och katastrofer, hård sex och unga män, droger och dråp förde henne genom livet med en kulings kraft. Den uppslitande tragedi hon i unga år drabbades av bar Ami i hemlighet. Det var ett sår som aldrig skulle läka, på sin höjd blekna inför stormens vrede. Det är tveksamt om manuskripten hade kunnat publiceras under Amis livstid utan att ha resulterat i juridiska konsekvenser. Texten skulle ha fört henne i fängsligt förvar, långt från Havet. Men det var så hon skrev, så hon levde. Eller som Ami the Iceberg själv formulerade sitt livs motto: Jag måste ha Havet om jag inte skall dö!   Per Simonsson har sedan debuten med Hästlatituder (1983) utgivit ett tiotal böcker, ofta med koppling till havet, och utnyttjar nu sin erfarenhet av att segla på små och stora hav till att skriva en saltstänkt berättelse om besattheten i Havet.