"Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor."Så inleds Skammen. Annie Ernaux är tolv år när hon blir vittne till att hennes far försöker slå ihjäl hennes mor. Här berättar hon om den traumatiska händelse som kom att prägla hennes liv. Osentimentalt och självutlämnande återskapar hon runt denna våldsscen den värld som var hennes år 1952: den dominerande modern, den kuvade fadern, det enkla hemmet i den lilla staden i Normandie, arbetarklassens sociala regler och koder, privatskolans religiösa – känslan att vara en klassfiende i sin egen familj – känslan att för alltid gå in i skammen … Ju mer Ernaux dyker ner i historien desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i. Mellan önskan om social framgång och skammen över var de kom ifrån. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och istället följa sin egen längtan efter ett helt annat liv än föräldrarnas.[Bokinfo]

2022 års Nobelpristagare i litteratur!"Sen september förra året har jag inte gjort annat än väntat på en man: att han skall ringa mig eller komma till mig."En kvinna väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, dikterade av honom. Allt som varit hennes liv - vänner, arbete, kulturella intressen, intellektuella utmaningar - har reducerats till passiv längtan. Smärtan av att så fullständigt leva för någon annan är oundviklig. Men kanske är det ändå värt det.Sinnenas tid, som väckte stort uppseende vid publiceringen i Frankrike 1991, är en djärv återspegling av en mogen kvinnas tankar och handlingar - en beskrivning av passionens väsen, bortom alla sociala och kulturella värderingar.[Bokinfo]

Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.?Kvinnan är en gripande uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i Alzheimers påbörjar hon en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern. [Bokinfo]

1963, när Annie Ernaux är 23 år och utan stadig förbindelse, inser hon att hon är gravid. Hon fylls av skam eftersom hon förstår att hennes graviditet kommer att brännmärka hennes familj och försvåra hennes egna studiemöjligheter. Hon beslutar sig för att ta bort barnet. Den här berättelsen om ett trauma som författaren aldrig kunnat komma över är skriven fyrtio år senare. I Frankrike var abort förbjudet vid den här tidpunkten och hon försöker på egen hand och förgäves att utföra aborten med hjälp av en sticknål. I sin desperation hittar hon en illegal abortutförare och hamnar till slut på akuten där hon är nära att dö. I Omständigheter utforskar Ernaux sina minnen och dagböcker från den tiden och skriver fram en glasklar och osentimental bild av vad som hände och på sätt och vis får omständigheten en mening. Trots att händelsen som boken kretsar kring är placerad nästan 60 år bakåt i tiden känns dess tema dessvärre mer aktuellt än på länge när fler länder skriver om och stramar åt sin abortlagstiftning.Omständigheter gavs ut i Frankrike 2000. Filmatiseringen av boken vann Guldlejonet i Venedig 2021 och filmen distribueras i Sverige våren 2022.

"Jag ville glömma den flickan. Glömma henne på riktigt, det vill säga, sluta längta efter att skriva om henne. Sluta tänka att jag borde skriva om henne, hennes längtan, hennes galenskap, hennes dumhet och högmod, hennes hunger och hennes blod som sinade. Jag lyckades aldrig." I En flickas memoarer söker Annie Ernaux sig tillbaka till sommaren 1958, då hon var kolloledare i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. I akten lämnade hon kvar sin egen vilja och nu känner hon sig plötsligt som en slav utan ägare. 60 år senare inser hon att hon kan sudda ut åren som gått för att undersöka den unga kvinna hon en gång var. Genom att skriva En flickas memoarer, som tar henne tillbaka till de outplånliga minnena från den sommaren, hittar Ernaux ursprunget till hela hennes skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och byggt på skam, våld och svek.

François-Marie Arouet kom att bli en ryktbar prosaist, nydanande historiker och Frankrikes mest spelade dramatiker under 1700-talet. Under namnet Voltaire och med fältropet Krossa den skändliga! stred han mot inbiten vidskepelse, brutal rättsskipning och mot kyrkans heligaste dogmer, med ironin och grova skämt som vapen. I Stellan Ottossons biografi möter vi inte en nytänkande filosof, utan snarare en slagfärdig polemiker som med vass dikt och prosa, skriven i pamfletter och lättlästa skrifter, spred upplysningens idéer över Europa. Med markisinnan Émilie, hans kärlek och intellektuella kumpan, vid sin sida. Men här framträder också den motsägelsefulla Voltaire, han som spärrades in för att ha smädat överheten och som slogs för det fria ordets sak, men som också skickade polisen på sina belackare.

Kolossal frihet är en unik svensk samlingsutgåva av Deborah Levys tre självbiografiska titlar Things I dont want to know, Cost of living och Real Estate som utgör hennes litterära och feministiska manifest A living autobiography. Den inledande delen i Kolossal frihet bygger på Deborah Levys svar på George Orwells omtalade essä Why I write där hon redogör för drivkrafterna bakom sitt eget skrivande. Här berättar hon om barndomen i Sydafrika under apartheid-tiden och flytten till England samt om de första stegen på författarbanan. I den andra delen försöker Levy besvara frågan om vad det innebär att vara fri, som konstnär, kvinna, mor eller dotter. Och vilket priset för denna frihet är. Hon använder sitt eget liv i femtioårsåldern som exempel för att besvara dessa frågor. Hennes äktenskap håller på att ta slut samtidigt som döttrarna är på väg ut i livet medan Deborah själv söker en plats att skriva på och finner den i en redskapsbod under ett äppelträd. Den tredje och avslutande delen i Kolossal frihet behandlar den mogna kvinnans förhållande till ägande och ägodelar. Levy gör en inventering av sin egendom, verklig eller inbillad, och för ett resonemang utifrån hemkänslan, eller bristen på den, och de egna tillhörigheterna. Hon låter läsaren fundera över vad intellektuella värden är för något och vilken betydelse de har för privatlivet. I Kolossal frihet utgår Levy från sin personliga historia och associerar fritt kring könskamp och politik, filosofi och litterär teori samt vänskap. Resultatet är en självlysande essä om skrivande, kärlek och förluster.

Efter att Polen anfölls och andra världskriget inleddes blev Jósef Czapski krigsfånge i Sovjetunionen. Under vintern 1940/41 höll han en serie föredrag om Marcel Proust för sina medfångar. Efter kriget ställdes de nedtecknade föredragen samman och utkom som bok.  Utgåvan är rikligt illustrerad med faksimil av Czapskis anteckningar och fotografier. Med ett nyskrivet efterord.

Tre bröder är ett levande porträtt av en politiskt förödande period i Kinas historia och en hyllning till familjens förmåga att hålla ihop även under stor utsatthet.

"Jag läser. Det är som en sjuka. Jag läser allt jag kommer över, allt jag får syn på…" Så börjar Agota Kristof den bok med elva korta berättelser som bildar hennes självbiografi. Hon skildrar sin skolgång i Ungern där pappan var lärare, en smärtsam skilsmässa från brodern, sitt dagboksskrivande, Stalinkulten, landsflykten. De första åren i Schweiz beskriver hon som en öken - utan sammanhang, utan språk, utan att kunna läsa eller skriva. Den tunna lilla boken gestaltar ett europeiskt öde och en kvinna med ovanligt stark känsla för orden.

Låt mig berätta vad jag menar är Joan Didions sista samling texter. Dessa tolv texter, skrivna mellan 1968 till 2000, visar upp Joan Didions skarpa iakttagelseförmåga och empatiska blick.

Mellan 1987 och 1989, efter den enorma framgången med Älskaren som sent i livet gjorde henne till en internationellt känd författare, lät sig Marguerite Duras vid ett flertal tillfällen intervjuas av en ung italiensk journalist. Intervjuerna samlades i boken Samtal med Duras där hon ovanligt öppenhjärtigt berättar om sitt liv och sin karriär.