"Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor."Så inleds Skammen. Annie Ernaux är tolv år när hon blir vittne till att hennes far försöker slå ihjäl hennes mor. Här berättar hon om den traumatiska händelse som kom att prägla hennes liv. Osentimentalt och självutlämnande återskapar hon runt denna våldsscen den värld som var hennes år 1952: den dominerande modern, den kuvade fadern, det enkla hemmet i den lilla staden i Normandie, arbetarklassens sociala regler och koder, privatskolans religiösa – känslan att vara en klassfiende i sin egen familj – känslan att för alltid gå in i skammen … Ju mer Ernaux dyker ner i historien desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i. Mellan önskan om social framgång och skammen över var de kom ifrån. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och istället följa sin egen längtan efter ett helt annat liv än föräldrarnas.[Bokinfo]

2022 års Nobelpristagare i litteratur!"Sen september förra året har jag inte gjort annat än väntat på en man: att han skall ringa mig eller komma till mig."En kvinna väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, dikterade av honom. Allt som varit hennes liv - vänner, arbete, kulturella intressen, intellektuella utmaningar - har reducerats till passiv längtan. Smärtan av att så fullständigt leva för någon annan är oundviklig. Men kanske är det ändå värt det.Sinnenas tid, som väckte stort uppseende vid publiceringen i Frankrike 1991, är en djärv återspegling av en mogen kvinnas tankar och handlingar - en beskrivning av passionens väsen, bortom alla sociala och kulturella värderingar.[Bokinfo]

2022 års Nobelpristagare i litteratur!Åren är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författaren Annie Ernaux uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång.Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle.Vi kan läsa Annie Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt, men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv.

1963, när Annie Ernaux är 23 år och utan stadig förbindelse, inser hon att hon är gravid. Hon fylls av skam eftersom hon förstår att hennes graviditet kommer att brännmärka hennes familj och försvåra hennes egna studiemöjligheter. Hon beslutar sig för att ta bort barnet. Den här berättelsen om ett trauma som författaren aldrig kunnat komma över är skriven fyrtio år senare. I Frankrike var abort förbjudet vid den här tidpunkten och hon försöker på egen hand och förgäves att utföra aborten med hjälp av en sticknål. I sin desperation hittar hon en illegal abortutförare och hamnar till slut på akuten där hon är nära att dö. I Omständigheter utforskar Ernaux sina minnen och dagböcker från den tiden och skriver fram en glasklar och osentimental bild av vad som hände och på sätt och vis får omständigheten en mening. Trots att händelsen som boken kretsar kring är placerad nästan 60 år bakåt i tiden känns dess tema dessvärre mer aktuellt än på länge när fler länder skriver om och stramar åt sin abortlagstiftning.Omständigheter gavs ut i Frankrike 2000. Filmatiseringen av boken vann Guldlejonet i Venedig 2021 och filmen distribueras i Sverige våren 2022.

"Jag ville glömma den flickan. Glömma henne på riktigt, det vill säga, sluta längta efter att skriva om henne. Sluta tänka att jag borde skriva om henne, hennes längtan, hennes galenskap, hennes dumhet och högmod, hennes hunger och hennes blod som sinade. Jag lyckades aldrig." I En flickas memoarer söker Annie Ernaux sig tillbaka till sommaren 1958, då hon var kolloledare i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. I akten lämnade hon kvar sin egen vilja och nu känner hon sig plötsligt som en slav utan ägare. 60 år senare inser hon att hon kan sudda ut åren som gått för att undersöka den unga kvinna hon en gång var. Genom att skriva En flickas memoarer, som tar henne tillbaka till de outplånliga minnena från den sommaren, hittar Ernaux ursprunget till hela hennes skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och byggt på skam, våld och svek.

"Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor."Så inleds Skammen. Annie Ernaux är tolv år när hon blir vittne till att hennes far försöker slå ihjäl hennes mor. Här berättar hon om den traumatiska händelse som kom att prägla hennes liv. Osentimentalt och självutlämnande återskapar hon runt denna våldsscen den värld som var hennes år 1952: den dominerande modern, den kuvade fadern, det enkla hemmet i den lilla staden i Normandie, arbetarklassens sociala regler och koder, privatskolans religiösa – känslan att vara en klassfiende i sin egen familj – känslan att för alltid gå in i skammen … Ju mer Ernaux dyker ner i historien desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i. Mellan önskan om social framgång och skammen över var de kom ifrån. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och istället följa sin egen längtan efter ett helt annat liv än föräldrarnas.[Bokinfo]

"Jag ville glömma den flickan. Glömma henne på riktigt, det vill säga, sluta längta efter att skriva om henne. Sluta tänka att jag borde skriva om henne, hennes längtan, hennes galenskap, hennes dumhet och högmod, hennes hunger och hennes blod som sinade. Jag lyckades aldrig." I En flickas memoarer söker Annie Ernaux sig tillbaka till sommaren 1958, då hon var kolloledare i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. I akten lämnade hon kvar sin egen vilja och nu känner hon sig plötsligt som en slav utan ägare. 60 år senare inser hon att hon kan sudda ut åren som gått för att undersöka den unga kvinna hon en gång var. Genom att skriva En flickas memoarer, som tar henne tillbaka till de outplånliga minnena från den sommaren, hittar Ernaux ursprunget till hela hennes skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och byggt på skam, våld och svek.

En hyllad debut av Frankrikes nya litterära stjärna. Detta är 21-årige Édouard Louis uppgörelse med sin barndom och sitt liv som Eddy Bellegueule, den alltför feminine lille pojken i den hårda bruksorten i norra Frankrike. Han viftar för mycket med armarna, pratar för gällt, går konstigt. I den lilla byn där allting sedan generationer tillbaka kretsar kring fabriken där männen sliter och förstör sina ryggar, TV:ns konstanta brus och alkohol blir Eddy den som står ut och han mobbas skoningslöst i skolan. Pappan super och familjen lever på fattigdomsgränsen. Louis gör allt för att passa in, bli en man, men han är i slutänden det alla anklagar honom för: homosexuell. Louis valde inte sin klassresa, samhället valde först att stöta bort honom, och teatergymnasiet i regionhuvudstaden blir en väg ut och början på studier som leder ända till École normale supérieure. En skakande skildring av ett Frankrike så långt bort från Paris man kan tänka sig, och en skoningslös inblick i sociala mönsters styrka. En bok som är ett försök att förstå.

Édouard Louis nya bok tar vid där hans framgångsrika debut Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2015) slutade. Denna självbiografiska berättelse kan, precis som hans tidigare verk, sägas befinna sig i skärningspunkten där skönlitteraturen möter sociologin. Louis är den första i sin släkt som tar studenten och gör sedan ett osannolikt språng när han fortsätter studierna vid prestigefyllda École Normale Supérieure i Paris. Om att – med böckernas och vännernas hjälp – lyckas ta revansch på sitt förflutna och uppfinna sig själv på nytt.

I julaftonsnatten vandrar Édouard hemåt över Place de la République i Paris när en ung man plötsligt dyker upp vid hans sida. De kommer att tillbringa natten tillsammans, men det som började som kärlek avslutas med våldtäkt och mordförsök. Under månaderna som följer ska Édouard komma att gång på gång återberätta historien om den natten, för poliser, sjukhuspersonal, vänner och bekanta. Men kan man någonsin äga sin egen historia? Med förgreningar i Édouards barndom, rasism, fattigdom och begär framträder inte bara historien om ett våldsdåd, utan om det våld som genomsyrar vår värld och vardag, dess mekanismer och fortplantning.

1963, när Annie Ernaux är 23 år och utan stadig förbindelse, inser hon att hon är gravid. Hon fylls av skam eftersom hon förstår att hennes graviditet kommer att brännmärka hennes familj och försvåra hennes egna studiemöjligheter. Hon beslutar sig för att ta bort barnet. Den här berättelsen om ett trauma som författaren aldrig kunnat komma över är skriven fyrtio år senare. I Frankrike var abort förbjudet vid den här tidpunkten och hon försöker på egen hand och förgäves att utföra aborten med hjälp av en sticknål. I sin desperation hittar hon en illegal abortutförare och hamnar till slut på akuten där hon är nära att dö. I Omständigheter utforskar Ernaux sina minnen och dagböcker från den tiden och skriver fram en glasklar och osentimental bild av vad som hände och på sätt och vis får omständigheten en mening. Trots att händelsen som boken kretsar kring är placerad nästan 60 år bakåt i tiden känns dess tema dessvärre mer aktuellt än på länge när fler länder skriver om och stramar åt sin abortlagstiftning.Omständigheter gavs ut i Frankrike 2000. Filmatiseringen av boken vann Guldlejonet i Venedig 2021 och filmen distribueras i Sverige våren 2022.

De tre musketörerna av Alexandre Dumas (1802-1870) är en odödlig roman om vänskap, kärlek, ära, plikt och mod. I ny svensk oavkortad översättning av Erik Thompson[Bokinfo]