Andra delen av trilogin Vargskinnet. Här är det Hillevi Halvarssons döttrar Kristin o Myrten samt konstnären Elis som står i centrum. Tiden är 1940- o 1950-talen. Förutom i Jämtland utspelar sig berättelsen i orter som Stockholm, Oslo o Venedig.

Den tredje och avslutande delen i romantrilogin Vargskinnet.

En samling essäer på temat skog - om historiens och diktens, sagans och mytens, botanikens och industrins skog.

Författarna är amatörbotanister. Boken är en essäsamling om blommornas värld, både flora och kulturhistoria.

Lillemor Troj är en välkänd författare. En dag får hon läsa manuset till en roman som handlar om hennes eget liv, skriven av en kvinna hon känt i årtionden och som vill bli erkänd som författare. En berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.

I ”Meningarna” skriver Johanna Ekström om att vårda en sjuk mamma, om ensamhet, sorg och kärlek, hopplöshet och ilska, om språkets möjligheter och omöjligheter. "Jag är fyrtiosex år. Min dotter är snart åtta. Hon är hos sin pappa. Hon sover nu. Jag tänker på min mamma. Hon sover också, ensam i sin lägenhet. Jag träffade henne för några timmar sedan. Hon sa att hon var trött. Vad mer? Det är som en våldshandling att identifiera henne. Hon var ledsen. Hon var skör av sin död."

Psykologen Anna Varga har börjat arbeta inom öppenvårds­­psykiatrin. Efter de omtumlande dödsfallen på rättspsykiatriska kliniken känns övergången till öppenvården först som en befrielse. Men när det visar sig att den unga kvinnan, Felicia Frost, var en av Annas  patienter påbörjas en internutredning. När polisen kör fast börjar Anna själv göra efterforskningar - det är något som inte står rätt till i familjen Frost...

Om att vara ung och stark och leva en dröm. Om att vara modig och rakryggad och våga ifrågasätta rådande normer. Om att vara gammal och skör och vänta på hemtjänsten. Men istället få besök av en ung indianflicka som håller en i handen. En hommage till en älskad morfar.

Startskottet på en ny deckarserie av David Lagercrantz! Det är sommaren 2003 och USA har just invaderat Irak. I Stockholm mördas en fotbollsdomare med ett förflutet i Afghanistan. Vildhjärnan och fotbollspappan Giuseppe Costa häktas för brottet och fallet ser solklart ut. Men Costa vägrar att erkänna mordet och polischefen beslutar att anlita professor Hans Rekke, världsledande expert på förhörstekniker. Finns det någon som kan knäcka Costa är det han. Men ingenting blir som polisen förväntat sig. Rekke tar emot utredningsgruppen i sitt stora, flotta hus i Djursholm. Han sågar hela utredningen i en svindlande skarp uppvisning - och snart faller den ihop. Costa släpps på fri fot och polisen står plötsligt helt utan spår. Bara Micaela Vargas, den unga närpolisen från Husby, som mest på nåder tagits in i utredningen, vägrar släppa fallet. Hon försöker få tag på Rekke, som dock inte svarar på hennes kontaktförsök. Men så möts Rekke och Vargas igen, under dramatiska omständigheter, och detta omaka par bestämmer sig för att lösa fallet som tycks alltmer gåtfullt. Det leder till CIA:s jakt på terrorister, och talibanernas krig mot musiken. Vem var fotbollsdomaren egentligen? Offer eller gärningsman? Obscuritas är smart och spännande sträckläsning där ingenting riktigt är vad det ser ut att vara.

Du säger: ”Vad heter din mor nu igen?”Jag svarar: ”Det är ju du. Du är min mor.”I ”Jag skriver över ditt ansikte” följer Anna-Karin Palm sin mors gradvisa försvinnande in i alzheimers sjukdom, och försöker förstå mammans livshistoria och hur den påverkat henne själv och familjen. Det blir en berättelse om klassresa och livshunger, om familjehemligheter och en komplicerad mor-dotter-relation, som till slut kan landa i ett slags försoning.Anna-Karin Palm reflekterar över minne, skrivande och hur ett livs berättelse formas. ”Jag skriver över ditt ansikte” är en stark och berörande skildring av ett kvinnoöde, men också av en familj som förändras i dödens närhet.

Syskonen Sam och Stella går ut i skogen för att titta på älvor. Lillebror Sam frågar om allt på vägen och är lite rädd. Det är inte Stella, som förklarar allt så gott hon kan, och lite till.