DE KAPABLA är en kvävande thriller om vanliga människor som råkar ut för en livsavgörande olycka. Klas Ekman utmärker sig genom att skickligt finkalibrera det svartaste mörkret med värme, humor och massor av igenkänning. Resultatet är en roman som lömskt kryper under skinnet på läsaren.

Agneta och Xavier har haft ett långt äktenskap. I takt med tiden och att barnen lämnat hemmet är det som om avståndet dem emellan successivt ökar. Men saker och ting får passera. De har ju ett bra liv, med trygga vanor, och de har utvecklat en ömsesidig tolerans. Men när katastrofen kommer är det utifrån. Det är Agneta som är den skyldiga. Hur ska hon överleva skulden? Och när de förlorat sitt hem, hur hemma är de med varandra, egentligen?

Fia har skapat det perfekta hemmet och det perfekta familjelivet, men maken Kristian är inte lika nöjd. Han sörjer sin avsomnade popkarriär i den hemmabyggda studion i källaren och tycker att Fia har blivit tråkig. Fast egentligen är Fia inte heller så nöjd. Hon skulle ju bli konstnär, men försörjer istället familjen genom att arbeta på reklambyrå och samlar på Lisa Larson-figurer som kompensation. Jag borde sagt det först är en roman om en duktig fru som slutar att vara duktig och om en hjälp som kommer från oväntat håll.

Stigarna är en berättelse om moderskap och dotterskap. Om att hitta eller hitta tillbaka till sig själv och varandra. Om alla band som tiden formar och om mellanrummen mellan människor.

En dag finns den bara där, attraktionen mellan Erik och hans svägerska Eva. Efter åratal av sedvanligt släktskap har den oväntat blommat upp. Men den förbjudna relationen måste få ett slut, innan den ens börjat. Ett kontrakt upprättas för att göra situationen hanterbar, tills en tragedi inträffar och förändrar livet för all framtid. Den fängslande familjesagan på Källetorps gård fortsätter.

Nominerad till Augustpriset 2019! "Hon är så bra att jag blir vansinnig." Expressen "Jag är fullkomligt uppslukad ända från start, för Wähä kan verkligen skriva." Dagens Nyheter Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente. I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne. Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens. Testemente är en familjeroman som inte liknar något annat. Lite som om Thomas Vinterbergs film Festen släppts ner i ett Jonathan Safran Foerskt universum.

Om man är döpt till Jacqueline Coco Marilyn med efternamn Åberg, född Jönsson, så förpliktar det till att utföra stordåd som att övertala sin motvilliga mamma om att det är en strålande idé att åka på kryssning och sedan sätta en illa dold masterplan i verket – hitta en gubbvän till mamma och själv få vila från livet som allt-i-allo i en stökig småbarnsfamilj. Lyx, medelhavet, glamour – vad skulle rimligen kunna gå fel?Efter succérna ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske” och ”Hur man gör succé på dårhus” är Emmy Abrahamson tillbaka med ännu en komisk, varm feelgood-berättelse om familjens betydelse - hur mycket man än ibland vill strypa dem.