Med hjälp av de s.k. utlåtandena, argumenten för och emot de olika kandidaterna, skriver författaren om Nobelpriset i litteratur under perioden 1901-1950. Omarbetning av "Det litterära Nobelpriset" från 1986.

Den sista delen i en lyrisk trilogi. De tidigare delarna är "När vägen vänder" och "Det andra livet".

En roman om författaren, tonsättaren och juristen E.T.A. Hoffman. Läsaren möter honom en junidag 1822 när han förlamad så när som på tunga och läppar dikterar sitt försvar mot det samhälle som bestämt sig för att krossa honom.

Diktsamling med fragment av förhistoria, barndom och uppväxt, senare verk och kärlek, fram till den slutliga "yrseln av barnaröster".

Prosabok. En samling, av varandra oberoende, människor kontaktar en psykiater för att deras respektive livssituationer blivit ohållbara. Han ber dem alla berätta om vad som hänt.

En roman om den ungerske kompositören Béla Bartók. Sommaren 1941 är större delen av Frankrike ockuperat av nazisterna. Många människor, de flesta judar, söker sig mot hamnstäderna för att komma undan. Bartók har protesterat mot tyskarna och deras allierade i Ungern och är nu på flykt till USA för att undgå hämnd.

Författaren är såväl poet och romanförfattare som litteraturhistoriker. I denna essäsamling ger han läsaren inblickar i vad som gett honom impulser som författare och gör analyser av de rollspel som både författare och litteraturhistoriker kan ägna sig åt.

I Eva Runefelts poesi är stillheten en trakt. Hennes nya diktsamling "Ur världen" kretsar kring det vardagligt levande – skiljt från de döda på ett sorgset men inte uppgivet sätt. Med känslig tydlighet skriver Runefelt fram en tillvaro som är lättigenkännlig men samtidigt helt ny, en tillvaro där gränserna upplöses och där syltburken i jordkällaren är lika full av liv som sädesärlan med sin vippande stjärt.Kan du återuppstå om jag andaspå det du skrev före döden?Dessa simpla silhuetter, överstrukna,utbytta, stadigt stående, hurlåter jag när du läser mig?

Dikterna i Magnus William-Olssons nya samling "Inget är alltid för sent" handlar om vår tid, om politik, sanning och frihet i de sociala mediernas, övervakningens och raseriets era. Men också om begär, åtrå och åldrande, om att leva med de redan döda och de ännu ofödda. Sapfos grekiska och Alejandra Pizarniks spanska och Beyoncés engelska är bara några av de språk som klingar strax under dikternas yta.

En mamma dör och dottern tvingas ta hand om det som blir kvar. Huset och trädgården, räkningarna som fortsätter att komma, tavlor och schampoflaskor. Och så lådorna med sådant som sparats från den egna barndomen. I sin första diktsamling skildrar Lisa Zetterdahl hur det kan vara att i olika faser av livet skiljas från sin mamma. Som flicka när stallet lockar, och som vuxen när döden kommer.

Birgitta Lillpers skriver platsens poesi, och aldrig mer så än i Kälda, som både beskriver en högst konkret källa dit man går och hämtar vatten, dit djuren kommer för att dricka och källan som metafor, att ösa ur. Kälda handlar också om att nöja sig med det som finns, här, rätt under näsan. Den är både sinnligt och sinnrikt, en naturlyrik som gör poesin även till en naturupplevelse.

Varför kastar vi oss ut när vi kan falla in är den centrala fråga Eva Ribichs nya diktsamling kretsar kring. Härligheten kan närmast liknas vid en existentiell resa, som tar läsaren från de skavande frågorna till de första trevande svaren. Från en allmänmänsklig vilsenhet till ett försök till en annan, ny början, där en större närvaro är möjlig. Härligheten är Eva Ribichs åttonde diktsamling.

I Jordlöparens bok undersöker Thomas Tidholm vårt förhållande till naturen men också naturens ambivalenta förhållande till oss. Denna underbara tankebok om konst och natur tar med läsaren på en lika poetisk som förbryllande vandring genom historien och biologin.

Få svenska poeter besitter som Rolf Aggestam förmågan att se det stora i det lilla, det lilla i det stora; att veckla ut hisnande tidsbrunnar ur vardagliga ögonblick där tiden liksom upphör att finnas till, samtidigt som den visar sig i sin fulla längd. I sin nya diktsamling rör sig författaren med kompromisslös nyfikenhet mellan så vitt skilda ting som tryckpressar, kaféer, musik och gamla vänner. Allting hänger samman, om inte i rum så i tid, vad nu det kan vara …

Efter den uppmärksammade debuten Tolvfingertal återvänder Gabriel Itkes-Sznap med en samling dikter som utspelar sig i en vardag där närheten till barnen är lika närvarande som bibeltexten, rädslan lika akut som uråldrig, körsbärsträden blommar på hösten och husflugorna invaderar hemmet med död. I bilder som rör sig mellan det helt bestämda och helt ovissa tecknas en rå men skimrande existens. "När ett träd växer ur stammen på sin döda förälder heter det "kadaverföryngring" på tyska blir till ett stackmoln om dagentill en påse om natten i påsen finns en lunga i lungan en skära att skära i ljus"

Solen syns överallt, från alla håll, i Elis Monteverde Burraus diktsamling. Någonstans mellan promenad och psykos, lika otvunget som strängt, lika vårdslöst som fyllt av omsorg, tar dikterna form – en poesi som inte är lycklig bara för att den är ljus.

De älskande speglar sig i rymdens kärleksliv, söker vårda sin alltmer trasiga relation. I en stuga på landet växer dikter fram ur skörhet och laddningar, blomstrar med sommaren. Det lilla och det stora får plats på kartan, från myrstackens myllrande till kometernas uppträdande på himlavalvet. Emellanåt anländer brev från den säregna modern. För dottern är hon den starkast lysande kometen.