Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat? Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab. Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt. Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: Jag heter Rebecka och jag är alkoholist. Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är. Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa. [Elib]

Jag rös till. Men jag kände mig märkvärdigt lugn, inte alls skraj. Alla andra verkade nervösa, men jag var det inte. När jag flyttade mig lite närmare brädet i vår lilla ring, kände jag hur golvet runt duken var varmare. Jag vet inte om jag inbillade mig, men det verkade som om temperaturen i betonggolvet steg flera grader på några sekunder. Kanske var det bara alla värmeljus som Hasan och Isabella tänt och ställt ut runt omkring oss.Ella börjar sjuan, men inget blir riktigt som hon tänkt sig. Hennes bästisar har skaffat nya kompisar, och Ella får bara vara med ibland. Mest håller de till i Isabellas källare, med långa, smutsiga korridorer och ett förråd som luktar bensin. Där har de fest. Dricker folköl, snurrar flaskan och en kväll tar Isabella med sin mormors gamla ouijabräde. Som bara talar sanning när Ella är med. Det som hände i källaren är en fristående fortsättning på Flickan på tavlan och Ibland blir skogen vred. [Elib]

Det ser ut som ett vanligt torp, rött med vita knutar. Men Ella känner sig iakttagen. Kanske har det med flickan på tavlan att göra, hon som följer en med blicken vart man än går. Rebecka Åhlund är journalist och kritiker och debuterar med en modern spökhistoria där stad möter land, dåtid möter nutid och frågor om moral och ansvar ställs på sin spets. [Elib]