Lena Andersson [Elib]

Duck City är belägrat, och fienden stavas fetma. Regeringen har dragit igång Operation Ahab för att bekämpa "den vita valen" med hjälp av kontroll och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt, och magnaten John von Anderson djupfriterar glatt vidare i skydd av dunkla regelverk och högt uppsatta vänner. Andersons brorson Kalle, som själv väger över 200 kg, är anställd i en av fabrikerna och är också den betydligt smalare von Anderssons levnadstecknare. Som sådan kommer han i kontakt både med farbroderns älskarinna Karin och dissidenten och litteraturprofessorn Harold Bell – två själar som också tyngs av den stora vita valen. De är alla tre problembarn i Operation Ahabs allseende ögon, och frågan är om de alls får plats i den hårdbantande presidentens lätta, nya värld. Lena Anderssons Duck City är en stad som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande. Lena Andersson har tidigare skrivit två mycket uppmärksammade romaner, Var det bra så? och Du är alltså svensk?. Hon bor i Stockholm och verkar som skribent och kritiker. [Elib]

Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting. Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester? Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna. Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.  Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten. [Elib]

En brandfackla, eller snarare en Molotovcocktail om hur folkhemmet rämnar. Och Lena Anderssons debutroman om en uppväxt i förorten Stensby är vass som ett rakblad. Det är en krönika som inte försöker lägga tillrätta eller ge några svar på varför allt blev så fel - i Tensta eller i Rinkeby eller i Hammarkullen. Lena Andersson fångar in det svenska samhället med absolut skärpa. Lotta Svensson växer upp i förorten under det expansiva 70-talet. Retoriken talar om jämlikhet och de flesta får det bättre. Men under tiden reproduceras de uteblivna livsmöjligheterna, för svenskar som för invandrare. Lotta är duktig i skolan men det är alltid tjejer som Pia och Mia som är populära, de som har hård röst som döljer rädslan för att hamna lägre i hackordningen. Lotta vill bli som de. Leyla har helt andra mål i sikte, hon ska bli författare eller riksdagsman. Uppbackad av sina föräldrar får hon möjlighet att ta sig ifrån Stensby. Men Zeynep, Lotta och Mustafa ser att samhället tillhör några andra. Privilegierna är några andras. De vet att de borde vara tacksamma över att de fått det så bra som de har det - och ändå: ska det inte vara bättre än så här? Lena Anderssons roman Var det bra så? berättar om unga människor födda in i ett samhällsbygge som kommer av sig. [Elib]

Lena Andersson är en av de vassaste och mest kompromisslösa skribenterna i Sverige idag. Inte minst när hon skriver om religion och relativism. Vilket hon gärna gör. Hennes skärskådande av kyrkans och Guds roll i samhället, liksom trons och postmodernismens påverkan på tänkandet, är obevekligt och väjer inte för de svåraste frågorna kring individens fria val, värden, sanning och statens oberoende. I Förnuft och högmod har Lena Andersson samlat sina skarpaste texter, artiklar ur Dagens Nyheter och tidningen Fokus, samt fyra teaterpjäser om religionens roll i samhället. "Hennes stil är rak och enkel, konkret och nedtonat naken, men ändå förtätad på ett sätt som får hennes ståndpunkter att framstå som självfallna. Det är skickligt, förföriskt och förrädiskt på en och samma gång." Aftonbladet "Som få andra i det offentliga samtalet har kritikern, kolumnisten och författaren Lena Andersson förmågan att borra sig in i tidens centrala nervknut, hitta smärtpunkten i debatternas kökkenmödding." Helsingborgs Dagblad "Lena Andersson tänder med sitt författarskap en logikens låga i ett svart, oljigt, kompakt mörker av oförnuft." Arbetarbladet "I det stundom lama svenska debattklimatet är det uppfriskande att läsa Lena Andersson. Hennes penna är inte bara vass. Den siktar in sig på väsentligheter, som rör samhälle, religion och människans plats på jorden. Man skulle kunna säga att hon är allas vårt bollplank, som finns där med en svidande, rak återstuds – orden återkommer med väl taggad kraft och styrka." Nerikes Allehanda [Elib]

De senaste tre åren har Lena Andersson deltagit i Sveriges Radios programserie Allvarligt talat, senast tillsammans med Horace Engdahl, och svarat på lyssnarnas resonemang och undringar i existentiella frågor. Hennes tidigare svar samlades 2015 i "Allvarligt talat", och här kommer den efterlängtade fortsättningen. Det är frågor ställda på största allvar och besvarade med samma allvar. Spännvidden är imponerande: lyssnarna har undrat om varför man blir sårad över att inte bli bjuden på fester man ändå inte vill gå på, hur en bödel kan tänkas förhålla sig till sitt fasansfulla yrke, om empati alltid springer ur goda avsikter och huruvida det är sant att inget fastnar på teflon. Precis som i förra samlingen är det Stina Wirsén som svarar för illustrationerna och omslagsbilden. [Elib]

"En dröm om sammanhållning betyder att människor inte får vara olika under lagarna, att människors växt ska stympas för helhetens skull, att man ska offra sig för andra, att man ska avstå från sin förmåga och sina preferenser för att inte "slita isär" samhället och gemenskapen, att man ska hålla tillbaka sig själv för kollektivet." Lena Andersson är författare och skribent. Grupptillhörighet är inte politik är en av tre essäer som belyser frågan om ett nytt samhällskontrakt. Timbro förlags essäserie presenterar nya och gamla svar på eviga frågor om människan, samhället och politiken. Vi ger ut texter som vi tror bidrar till en bättre samhällsdebatt. Nya svenska originaltexter varvas med översättningar. [Elib]

"Jag ville skriva en bok om en människa av det slag som gjorde folkhemmet möjligt, som förkroppsligade det, trodde på det, tog ansvar för det, som försvarade dess rätlinjighet och likriktning för att de lyfte människan ur hennes mörker; någon som var folkhemmets sinnebild utan att vara en del av politiken. I möbelsnickaren Ragnar Johansson, född år noll, det vill säga 1932, tyckte jag att jag fann honom. Ragnar är en händernas man, men också tankens. Människans rationalitet är det som förmått henne att skapa något sådant som staten. Ragnar ser den som människans bättre jag. Han dyrkar staten som idé därför att den saknar människans godtycke. Den kan bestämma sig för att göra det rättfärdiga, sanna och goda, och sedan hålla sig till det. Människan däremot faller hela tiden. Hon tyngs av lidelser, drifter och svagheter. Ragnars mor Svea, född Svensson, kommer från en annan epok, det fattiga bondesamhälle som moderniteten gör allt för att lämna bakom sig. Hon bakar och lagar, syltar och saftar. För Ragnar är hon en kvarleva från en värld som aldrig får komma åter. Men i det tidevarv som väntar efter hans era blir han smärtsamt främmande. Det är Ragnars dotter Elsa som konstaterar att Ragnar är svensken och svensken är han, och Ragnar förstår bara alltför väl att det inte är beröm. Det är dessa spänningar och konfliktlinjer jag velat förstå och tydliggöra med Sveas son en berättelse om folkhemmet." Lena Andersson [Elib]

"Lena Anderssons romaner kommer att bli klassiker. Expressen I Brunnsvikens vattenbryn simmar kricka, vigg och brunand. De kommer att simma där om tusen år också, tänker Elsa. Hon säger att när faderns aska nu läggs i jor­den bredvid Sveas, som lades bredvid Gunnars, som lades bredvid Gunnars bröder och mor, då är han den siste av dem som kommer att ligga under en gravsten. De stannar och ser ut över vattnet. Hon säger att fadern nog tyckte om tanken på den där stenen, det solida i den. Så nära materien var han att den liksom lösgjorde sig ur det materiella och blev till idé. Dottern är Lena Anderssons uppföljare till den hyllade romanen Sveas son. Nu möter vi folkhemmets barnbarn. Inte minst får vi följa Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet, från barnets undran inför världen till den unga kvinnans konfrontation med tidens nya idéer och tänkesätt. Alltmedan folkhemmet, såsom hennes far såg det, sakta löses upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron på alla sätt utmanas. Lena Andersson (f 1970) är skribent och författare. Romanen Egenmäktigt förfarande (2013) erhöll Augustpriset och SvD:s litteraturpris och blev också Lena Anderssons stora genombrott bland läsarna. Dottern en berättelse om folkhemmets upplösning är hennes åttonde roman och en fortsättning på Sveas son en berättelse om folkhemmet (2018). [Elib]

Mordet på en hög politiker ska inte utredas som ett mord på stan bara för att det råkar ske på stan. Det behöver utredas efter sin art. Allt handlar om vad det är man vill ha reda på. En februarikväll skjuts landets främste statsman till döds på öppen gata. Polischef Rolf Utterström tar kommandot över spaningarna men ingen gärningsman grips och mordet förblir ett öppet sår i nationen. Trettio år senare får journalisten Roger Lilja i uppdrag att skriva en artikel om dådet. Han kommer i kontakt med en jurist och underrättelseman som påstår sig sitta på det verkliga händelseförloppet. Allt verkar ha inletts med en weekend i Frankrike några månader före mordet, då en inre krets i den politiska makteliten möts. I Koryféerna en konspirationsroman fortsätter Lena Andersson att utforska teman som knyter an till hennes tidigare berättelser om folkhemmet och dess upplösning. Med hjälp av fiktionens verktyg kastas ett skarpt ljus över ett trauma och dess upprinnelse, där verkligheten kanske behöver dikten för att lösningen på gåtan ska framträda. Lena Andersson (f. 1970) romandebuterade 1999. [Elib]

Leif Zern är sedan mitten av sextiotalet vår främste teaterskribent. Han har, som få andra, en särskild blick för skådespelarens konst, en fascination som började redan på femtiotalet när han tillsammans med sina föräldrar såg tidens mest kända komiker på Södra teatern i Stockholm. Som teaterkritiker i framför allt Dagens Nyheter har han recenserat alla de stora regissörerna Ingmar Bergman, Alf Sjöberg, Bo Widerberg, Suzanne Osten och skådespelarna: Bibi Andersson, Margaretha Krook, Anders Ek, Thommy Berggren. Mellan 1982 och 1993 var han kulturchef på Expressen och medverkade flitigt i de stora estetiska och politiska debatterna. Leif Zern är en både inkännande och skarp kritiker. Känd för sin klarhet i stil och tanke, för sin inlevelse och analytiska förmåga. Minst lika stor är hans betydelse som fri essäist och författare i memoargenren: hans bok om Shakespeare, Älskaren och mördaren, essäboken Se Bergman, studien i Jon Fosses dramatik, Det lysande mörkret, och inte minst minnesboken över fadern, Kaddish på motorcykel, är alla betydande bidrag till vår tids historia och teaterdebatt. Vi vill med denna stora urvalsvolym sätta ljuset på en av de stora kritikergärningarna i vår tid. En inspiration för kommande skribenter och en viktig påminnelse om kritikens betydelse som konstart i sig, i en tid då recensioner håller på att bli en bristvara. [Elib]

"Här är jag, här står jag. Mellan liv och livsstil, mellan Odenplan och Stureplan. Mellan hjärta och disco, mellan midnatt och gryning. Ja, det är väl så. Som violetta du och violetta jag bland violetta allihop. För resten av våra liv, tror du inte det? På gott och på ont. Så där som människor är. Mänskliga." Karaktärerna i Per Hagmans novellsamling Skugglegender är på drift i sina liv. De lever i en utkantstillvaro där drömmen om glamour eller något som kan döva deras längtan är det enda som räknas och där sexualiteten ofta blir medlet för att uppnå en förhöjd livskänsla. Novellerna har en motivisk bredd som gör läsningen omväxlande och roande. Perspektiven skiftar: män och kvinnor, unga och äldre kommer till tals, miljön sträcker sig från Västgötaslätten via Stockholms innerstad till Malta och Milano. På en gång inkännande och avslöjande skildrar han en samtid där människorna tänjer gränserna till det yttersta. Det är en samling suggestiva noveller där han erövrar ny mark för sitt författarskap. [Elib]

vinden i tunnelbanan så varm i juni som fåglarnas bon, årstiderna och spårens växling av det som växer ska vi binda kransar, i den brinnande sol som ständigt vänder Saker mognar och spricker i Axel Winqvists dikter. Somligt ruttnar, somligt börjar växa igen. Världen ligger öppen, men förgängelsen verkar också i den moderna staden, där människor möts, minns och dör. Urbanitetens hunger bryts mot en uppgraderad naturpoesi: träd, blommor, frukter. Och safter rinner. Axel Winqvist är radioproducent och en av skaparna till poddarna P3 Musikdokumentär och P3 ID. Han är född 1991 i Helsingborg. Det vackra och det fula är hans första diktsamling. [Elib]

Vi befinner oss idag, som samhälle och mänsklighet, i ett märkligt tillstånd av tilltagande kulturell vilsen­het, i en tidsepok som saknar tydliga berättelser om världen, historien och verkligheten. Samtidigt inser många att vi inte kan fortsätta som vi gör idag. Vi förstör vår miljö, stress och depress­ioner blir allt vanligare, och även om vi blir rikare ökar ojämlikheten både lokalt och globalt. Den enda meningsfulla berättelsen vi har kvar är den om utbud och efterfrågan på en marknad. Vi lever i ett värde­vakuum och ser inte längre sammanhang och mening i tillvaron, utan flyr till eller blir instängda i den privata världens illusion om lycka. I Världen vi skapar tar fysikern och finansmannen Tomas Björkman ett förnuftigt men svindlande helhetsgrepp kring vår samtid. Via historia och ekonomi, sociologi, utvecklingspsykologi, religions­vetenskap och filosofi försöker han förstå var vi kommer ifrån, hur världen har utvecklats och undersöka om det finns perspektiv som kan hjälpa oss att komma vidare. [Elib]

Böcker och vandringar av Vilhelm Ekelund gavs ut första gången 1910. Det är en samling lyriska texter och verser, de flesta skrivna under åren i Berlin. Vilhelm Ekelund [1880-1949] tillhör de stora svenska författarna. Han debuterade med diktsamlingen Vårbris 1900. Utöver lyrik skrev han även betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Ekelund tilldelades tilldelades Samfundet De Nios Stora Pris två gånger och 1937 blev han hedersdoktor vid Lunds universitet. [Elib]

Antikens grekiska filosofer var varken européer eller kristna. Deras arv har inte heller bara förvaltats i Väst. Även inom den muslimska världen har den antika filosofin varit viktig. De traditioner som idag alltför ofta framställs som varandras motsatser delar alltså centrala arv.Islams filosofihistoria är den första boken på svenska som tecknar filosofihistorien från muslimsk horisont. Här presenteras den islamiska förståelsen av filosofer som Pythagoras, Platon, Aristoteles och Plotinos. Filosofin följs vidare via medeltida storheter som Ibn Sina, al-Ghazali och Ibn Rushd, till moderna filosofer som Muhammad Iqbal, Seyyed Hossein Nasr och Tariq Ramadan.Genom att lära känna islams filosofihistoria får vi inte bara en bredare bild av islams idéhistoria, vi får också nya perspektiv på den antika filosofin.Klas Grinell är docent i idéhistoria vid Göteborgs universitet, och intendent vid Världskulturmuseet i Göteborg. [Elib]

Essä samsas med poesi, myt och fiktion när Mara Lee undersöker språkets laddningar i konstruktionen av främlingen, den Andre. I diskussioner om bl.a. Dante, Woolf, Mary Shelley och Edda-diktningen pekar hon på bildspråk som bärare av känslor men också av makt – åtminstone för dem som kontrollerar de retoriska figurerna – och på hur kärlek och begär kan bli ett uttryck för rasism. [Elib]

Elsa Grave (1918 2003) framstår i dag som en av 1900-talets viktigaste svenska författare. En modernist vars inflytande sträcker sig ända in i våra dagar. Hon debuterade 1943 och gav ut arton diktsamlingar, fem prosaböcker samt skrev ett tiotal teaterpjäser. I första hand var hon lyriker och fick utmärkta recensioner av tidens bästa skribenter. Hon arbetade fram en stil med en mustig ironi som gör narr av alla heliga kor. Hon var också en efterfrågad uppläsare och bildkonstnär. I januari 2018 är det 100 år sedan hon föddes och i samarbete med Elsa Grave-sällskapet ger Norstedts ut tre volymer med ett urval ur hennes författarskap. De inleds var och en med ett förord: Dikter av Eva Lilja, Pjäser av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Prosa av Kristina Hallind, vilka också står för urvalet i respektive volym. [Elib]

"I yngre dagar tänkte jag ofta på varifrån jag kom och vart jag var på väg. Jag var övertygad om att jag kom från någonting bra och var på väg mot något ännu bättre. Nu tänker jag annorlunda på den saken, dock utan att ha ändrat mig. Detär detta jag försöker reda ut i Hotell Erfarenheten. Betraktelser och berättelser avlöser varann, samt den sortens tankar man tänker, när man sitter och stirrar ut genom sitt fönster." Claes Hylinger"Claes Hylinger är inte bara en författare. Han är en genre, en alldeles egen genre.(...) Jag unnar varje läsare av litteratur att njuta av Claes Hylinger." Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet "Cles Hylinger är det lilla formatets och det lätta handlagets mästare. Hans blick för det ovanliga i det vardagliga, för poängen i det banala, är osvikligt säker." Åke RunnquistOmslag av Lennart Aschenbrenner  Omslagsformgivare: Lennart Aschenbrenner [Elib]

I ett hemligt rum i källaren under ett sjukhus träffas varje vecka åtta personer och berättar historier för varandra. Otroliga historier. Saker som ingen skulle trott på om det berättades någon annanstans. Men här är det på riktigt. I Oktagonen får vi ta del av åtta berättelser – spökhistorier, rysare och nagelbitare – som balanserar på den fina gränsen mellan skräck och spänningsnoveller. De berättas av människor som slumpen tycks ha fört samman, men som alla är lyckligt ovetande om vad det är för sällskap de dragits in i.Alla utom en. [Elib]

"Meteorer är en bok bestående av fragment. Varje stycke omges av ett milt men bestämt tigande. Ingen innehållsangivelse är möjlig, eftersom alla ämnen är tillåtna. Teser framställs utan att försvaras, drömmar berättas utan att fullbordas, betraktelser anställs utan en tanke på läsarens moraliska utveckling. Det är sådant man skriver i stället för att bättra sig."Texterna i Meteorer, som publicerades första gången 1999, låter sig inte genrebestämmas, men kanske kan de karaktäriseras som infall, sprungna ur lusten att tänka fritt. Här i denna utgåva har tillkommit en avdelning Nya meteorer."Horace Engdahl har skrivit något så ovanligt som en icke frustrerad aforismsamling, en förlöst tankebok, som lämnar kvar en stillsam lyckokänsla utan åthävor. Meteorer är en bok som påpekar de oerhörda möjligheter till glädje vi alla bär inom oss, om vi ger oss tid att iakttaga omvärlden och reflektera över den." Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet"Och är man ägare av en överrock, modell större, så kan man bära sin volym i innerfickan, närmast hjärtat, som en hemlig lampa som sänder ut löfte om hopp." Kristian Lundberg, Kvällsposten [Elib]

En bitter Döden övervakar vår huvudstad från sin skärm. Allting är precis som vanligt: Gud super bort världens lidande, ödledoktorn skär till det senaste skönhetsidealet och aporna på Skansen förbereder sin hemliga nattritual. Liemannens humör görs inte bättre av att han egentligen borde vara någon helt annanstans. I sin debutbok Stockholmssägner låter Danny Wattin oss följa med på en Short Cuts-inspirerad irrfärd genom dagens Sverige. Med utgångspunkt i Dödens sunkiga tvåmodulskontor färdas vi in och ut genom ett trettiotal levnadsöden och deras desperata jakt på ungdom, rikedom, virilitet och lycka. [Elib]

När Frö fick sin första tand var alla gudarna och gudasläktingarna där, de följde tandens framväxt dag för dag och timma för timma, de trängdes runt vaggan och spärrade upp hans lilla mun för att med fingertopparna få erfara undret som höll på att ske, de utbringade leven och skålar för tanden och berättade otaliga sägner om tänder i det förgångna, nyskapade tänder och förlorade, och de bar fram den ofantliga släkttanden, den enda kroppsdel som i ursprungliga skick fanns besvarad efter Ymer urfadern, och höll upp den som en manande och uppmuntrande förebild framför Frös ögon medan han födde sin tand. [Elib]

Har ni hört den här?En stockholmare var på semester i Lappland. I sällskap med några andra turister lyckades han bestiga Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise. När han framåt kvällen kom ner igen till fjällstationen, såg han en gammal same sitta på en bänk utanför. Uppfylld av dagens händelser gick han fram till denne och berättade om sin bedrift.Den gamle plirade mot honom utan att säga något. Stockholmaren besinnade sig då och sa:"Ja, farbror har väl varit uppe på Kebnekaises topp många gånger?""Nej", sa lappen. "Aldrig.""Inte det? Det var egendomligt… Hur kommer det sig?""Har int' haft ärende."Jag ber redan nu om ursäkt för den innehållslösa historia jag har att berätta. Och ändå – när jag tänker tillbaka på den ser jag hur innehållsrik den var. Den innehöll ett innehåll som oftast går oss förbi; och det går oss förbi därför att vi inte misslyckas tillräckligt… Ni kommer kanske att förstå vad jag menar.Berättelsen rör sig mellan London och Istanbul, Paris och Casablanca – och Göteborg förstås. Utan ärende.Claes HylingerOmslagsformgivare: Jan Biberg [Elib]