Vi har en lång matkulturell tradition som ligger till grund för vårt hushållande. Den nya snabba tiden, med den snabba maten, har fjärmat oss från den riktiga mättnaden - och kanske ibland gjort oss sjukare. En del har förändrats med tiden, men mycket har bevarats oförändrat. Vi har även en lång tradition av botande - och många av våra kurer ligger till grund för dagens mediciner.

Cuohti jagi áigi sirdigohte boazosámiid bákkuin. Eiseválddit gohcodit covdosa dislokasuvdnan, muhto sámegillii cieggá sátni bággojohtin. Vuosttazat geat bákkus saddet guoddit ruovttuideaset vulget dainna jáhkuin ahte besset fas ruoktot. Hearrát dat bidje min muitala dál historjjá sirdolaccaid calmmiiguin. Elin Anna Labba lea cohkken muitalusaid, govaid, reivviid ja luohtedajahusaid ja das ilbmá olles koara jienaiguin, sis geat eai sat máhte muitalit. Moras mii ciegaduvvo muhto goitge manná buolvvas bulvii. För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka. Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta.

Vi får lära oss hur man lyckades hålla koll på tiden innan det fanns klockor, och vad som händer om ett ägg kokas för länge. Vi får också anledning att fundera över varför vissa säger att tiden rinner iväg eller att den står still. Och går tiden att fånga? Kanske i en bur, på ett foto, eller i en klocka?

Huvuddelen av berättelsen utspelar sig 1972 då två sekunder läggs till tiden för att balansera klocktiden med solens rörelse. När den elvaårige Byron Hemmings mor kör honom till skolan den morgonen, gör hon ett misstag och deras perfekta värld krossas för alltid. Går det att skylla på de två sekunderna?