En essä som handlar om floderna Rhône, Rhen och Themsen. Författaren knyter ihop kulturhistora, miljöfrågor och naturvetenskap med sin egen familjesaga. Hon följer floderna från källorna till haven och ställer frågor om tiden, livet och döden.

Essä om kreativitet. Författaren vill bl.a. föra en begreppsdiskussion samt redogöra för kreativitetsforskningens rön, belysta med exempel från vetenskap, litteratur och konst.

En bok om kvinnliga pionjärer genom tiderna. Läsaren möter bl.a. författare, konstnärer, forskare, upptäcktsresande, nunnor, hantverkare och härförare som alla trotsat gränser och visat på kvinnors möjligheter. Märks gör bl.a. Hildegard av Bingen, Teresa av Avila, Marie Curie och George Sand.

Från min veranda är geografen, Danteöversättaren och mystikern Arnold Norlinds (1883–1929) andliga testamente. En tröstebok från en fattig sjuksäng vid skogsbrynet till en värld som ropar efter helande. Boken utkom första gången 1928 och görs nu tillgänglig på nytt, lätt språkligt moderniserad och med förord av Alva Dahl.

Garbo går iland knyter an till Gunnar D Hanssons tidigare essävolymer: Ärans hospital (1999), Lyckans berså (2008) och Var slutar texten? (2011). Också här finner man en sällsynt spännvidd – från den isländska sagadiktningen till kommissarie Maigret, från Ingierd Gunnarsdotter till Evert Taube, från Nelly Sachs till en poetikdebatt inom 800-talets sanskritlitteratur.

Naturligt Vis - ledarskap och framtidsarbete med biomimik handlar om hur vi ställer om samhället med naturens lagar som riktlinjer.

Essä samsas med poesi, myt och fiktion när Mara Lee undersöker språkets laddningar i konstruktionen av främlingen, den Andre. I diskussioner om bl.a. Dante, Woolf, Mary Shelley och Edda-diktningen pekar hon på bildspråk som bärare av känslor men också av makt – åtminstone för dem som kontrollerar de retoriska figurerna – och på hur kärlek och begär kan bli ett uttryck för rasism.

Jacques Tassin har skrivit en bok som handlar om träd. Om denna märkliga växt som varit så framgångsrik genom evolutionen att man utan överdrift kan säga att vi idag lever på ”trädens planet”. Allt liv på jorden är sammanlänkat med träden. Träden är utåtriktade. Ett träd är som en levande hinna som omsveper sin döda kärna. Med hela denna hinna, hela denna yta, som utgörs av bladen, barken och rotsystemet, vänder sig trädet ut mot världen, för att ge och ta emot. Träden är helt och hållet inriktade på anpassning och på samarbete med sin miljö, med bakterier och svampmycel och med omgivande träd och växter. Trädet skapar självt den organiska materia som det består av, helt biologiskt nedbrytbar och gränslöst förnybar. Trädet är energimässigt självförsörjande, det fixerar koldioxiden i luften och producerar syre, det renar atmosfären och vattnet, och lindrar klimatets ytterligheter. Det är följsamt och stillsamt och konsumerar föga i jämförelse med vad det producerar. Det är hållbart ur alla synvinklar. Allt detta gör trädet till en stor inspirationskälla. Trädet visar de mänskliga samhällena ett sätt att vara. Principen för trädets uppbyggnad (alltså stammen som övergår i grenar och sedan i allt finare förgreningar) syns också i människans lungor, blodsystem och nervsystem. Även floddeltan och mycket annat i naturen har denna uppbyggnad. Och samma utseende har märkligt nog Darwins skiss över arternas utveckling. Trädets uppbyggnad är med andra ord ett exempel på hur evolutionen ritar en skiss över sig själv. Och kanske inte bara en skiss över evolutionen utan över förändringar och utveckling över huvud taget. Till och med människans språkliga och kulturella utveckling förlöper på samma förgrenande vis som ett träd växer. Jacques Tassin är forskare i växtekologi vid forskningsinstitutet CIRAD med högkvarter i Paris. Han har skrivit flera böcker om människans relation

till växterna. Jacques Tassins bok Tänk som ett träd i översättning av Astrid Hjort. ISBN 978-91-7742-538-0. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar, 128 sidor.

I "Döden på stranden" utforskar Per Högselius människans förhållande – i nuet och det förflutna – till havsstranden som ett dödens, skräckens och sorgens territorium. Till sin hjälp tar han samtidens berättelser såväl som konst-, film- och litteraturhistorien.

Närmare naturen är en populärvetenskaplig bok om varför vi mår bra av att vistas därute; bland träden och fåglarna, i solen, vid vattnet och utsikterna. Bekymmer och stress blir mindre tunga om vi går ut ur människobubblan och in i det där större levande sammanhanget. Efter snart fyrtio år av forskning i ämnet har naturens förmåga att göra oss friskare, gladare, lugnare och smartare blivit erkänd på allvar. Att närhet till naturen också kan bygga trygghet och existentiellt fotfäste pratas det inte lika mycket om.