Ett antal prosapoetiska stycken publiceras tillsammans med ett urval av konstnären Karin Mamma Anderssons bilder.

Boken handlar om Åke, hans mamma, pappa, hunden Bruno och Åkes kusin Amalia. Familjens lakan flyger bort, Amalia o Åke leker och så reser de till Förritiden ibland.

Bosse och Lena är två små föräldrar som drömmer om att resa ut i världen och göra allt de inte gjort. Barnen är stora och klarar sig själva. Så ger de sig iväg, men ingenting blir som de tänkt.

Bilderbok om kompisarna Evald och Emma som vill ha ett barn ihop. Hur det hela går till vet de inte riktigt men att de behöver en bostad, blöjor och ett namn till barnet vet de. När de väl ordnat med detta väntar de och en dag sitter Felix där.

Bilderbok om två barn som ser en teaterföreställning om flickan Jolanta som lever i ett land i krig. De blir gripna och slås av likheterna med sina egna liv och av skillnaden att de kan röra sig hur fritt de vill och inte behöver vara rädda.

I en dagbok skriven av den fiktive diversearbetaren Hilding Kvist, skildras livet under förra halvan av 1900-talet. Hilding levde på olika mindre orter i Hälsingland, arbetade i skogen, på sågverk och som kontorist. Han gifte sig med Astrid som inte var hans livs kärlek och var en tid bonde, vilket han inte var född till.

En debutdiktsamling som skriver sig långt in i kroppen och i de relationer som möjliggörs och omöjliggörs genom det våld vi lever i. Arifs språk och bilder väjer inte för vare sig det skrämmande hårda, drypande äckliga eller kyligt vackra. Om kärlek, sex och våld är delar av samma sak, hur ska vi då kunna älska varandra?

Andreas Björsten (f. 1959) är en av landets främsta estradpoeter. Han har gjort hundratals uppläsningar genom åren på festivaler och poesiscener. Björsten publicerade sina första dikter 1981 i olika tidskrifter och fanzines. Sedan dess har det blivit ett halvdussin diktsamlingar. Denna volym med hans SAMLADE DIKTER har haft devisen – ”Allt ska med!”. En del av dikterna är tidstypiska, andra är mer bara poeten-själv-typiska, annat pekar i helt andra riktningar, men alltid med medvetandets tumultartade intryck som utgångspunkt.

I denna volym samlar vi tre diktsamlingar som alla innehåller den rolldiktning som Kjell Espmark gjort till sin främsta lyriska gren. Volymen inleds med Vintergata (2007) och Den inre rymden (2014). Den nyskrivna diktsamlingen En sky av vittnen, utgör den sista tredjedelen i denna samlingsvolym under rubriken Låna mig din röst.