Jazzmusikern och kompositören Börje Fredriksson (1937–1968) växte upp i ett litet samhälle utanför Eskilstuna. Han började spela dragspel vid tidig ålder och tog värvning vid Svea Livgardes Musikkår efter att ha gått ut folkskolan 1952. I det militära blev instrumenten valthorn och trumma. 1957 bytte han till tenorsaxofonen och spelade inledningsvis med olika dansinriktade jazzorkestrar.?En bit in på 1960-talet började han uppmärksammas i jazzvärlden för sina egna grupper och kompositioner. 1966 släpptes albumet Intervall som fick Orkester Journalens Gyllene Skiva samma år. Decennierna efter sin alltför tidiga död var han närmast bortglömd men har återupptäckts av nya generationer från 1990-talet och framåt. Börje Fredriksson är en av de verkligt sällsynta egna rösterna inom svensk jazz, både som saxofonist och kompositör. Boken återger historien om hans musik och korta men intensiva karriär, samtidigt som den ger en bild av människan bakom musiken

Georg Riedel är välkänd både som jazzmusiker, kompositör och skapare av en lång rad sånger för barn. Här porträtteras han i text och bild och på två fullmatade cd-skivor med musik från 1950 till 2019.

Mattias Lundbergs bok om Sven-Erik Bäck ingår i den serie porträtt av svenska tonsättare som ges ut av Kungl. Musikaliska akademien och Gidlunds förlag.

Robert Broberg letar efter sig själv skildrar en vindlande artistkarriär, som börjar i tonårens skifflemusik och kulminerar i personliga scenföreställningar som får en entusiastisk och kärleksfull publik att gång på gång fylla Globen i Stockholm. Robert Broberg vann svenska folkets hjärtan med pojkaktig charm, sentimental schlager och tokroliga ordvändningar. Själv vantrivdes han i rollen som den ständigt sprudlande Robban och lämnade offentligheten. En tid av självrannsakan, uppbrott från familjeliv och tvära artistiska kast gav hans humor den svärta som tidigare saknats. Han återvände till scenen, mer reflekterande och drastisk, och byggde en ny och hållbar relation till publiken samtidigt som han fortsatte att leta efter sig själv. Med hjälp av Robert Brobergs stora sångskatt, privata brev, anteckningar och manuskript, ett rikhaltigt pressmaterial och öppenhjärtiga samtal med människor som levde och arbetade nära honom, tecknar Klas Gustafson bilden av en av Sveriges mest älskade och särpräglade scenartister.