Aston är tio och ett halvt. Han bor med morfar och ibland med mamma. När hon inte är ute på en av sina resor förstås. I huset bredvid bor Dalia. Hon har långt mörkt hår och ögon som sprakar. När Aston är med Dalia känns allt så bra. Som om magen är full av bomull. Men en dag kommer inte Dalia till skolan. Hon säger att hon har migrän, men Aston känner på sig att det är något annat.

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena.

Livet kantrar för Mia när samboförhållandet spricker. Hon isolerar sig och fyller dagarna med att slösurfa på nätet. När hon hittar en hemsida om kajakbygge blir hon inspirerad att bygga en kajak. Snart inser Mia att projektet är övermäktigt och hon måste ta hjälp. Men i själva verket handlar allting om att bygga upp sitt eget liv på nytt. En feelgood om en inre resa mitt i livet.

På träningen skadar Amina sitt knä. Det gör vansinnigt ont, så där ont att man blir liten fast man inte längre är det. Hon ringer till mamma och gråter. Mamma som hon inte har träffat på två år. Nu är mamma äntligen på väg till Amina i Sverige. Om mindre än en vecka ska de ses. Men när mamma kommer får de inte bo tillsammans. All hjälp Amina fick när hon kom till Sverige får inte mamma. Istället får Amina vara den som hjälper mamma. Kommer Amina ha tid och ork att gå i skolan, hjälpa mamma och börja träna igen? [Barnbokskatalogen]

Kärvarnas friidrottsklubb ska åka på läger och tävla i Norge. Amina är snabbast i laget men vill inte åka. Hon kommer ihåg flyktinglägret i Kenya. Hennes mamma är fortfarande kvar där. Det är två år sedan de sågs. Nu verkar det som om mamma kanske kan få komma till Sverige. Det är svårt att fokusera på löpningen när man längtar. [Barnbokskatalogen]

Efter en kris bryter Tomas Eckert ihop och läggs in på mentalsjukhus. Till följd av svartsjuka tänker hans överordnade se till att han förblir inlåst. Med I som här inträden... från 1944 ville Astrid Väring visa på den psykiatriska sjukvårdens brister i samtidens Sverige. Romanen bygger delvis på verkliga upplevelser från Umedalens mentalsjukhus i Umeå och ledde till debatt.