En genomsnittlig förälskelse varar 18 månader. Andra varar ända in i döden. Candy är en mörk kärleksberättelse som utspelas under tre dagar i september 2020. En skälvande vacker roman om vad ensamhet kan göra med människor.

Det är nittonhundrasjuttiotal. Mirandas mamma ser henne som destruktiv, pappan är sällan hemma, i skolan betraktas hon som konstig. Denna utsatta uppväxt överlever Miranda genom fantasier och hemliga riter. Och genom att alltid teckna. Men till slut brister det. Utsattheten och avsaknaden av närhet driver henne att göra något desperat. Alltmer isolerad söker hon sedan läkning i ett eget inre sagorike och den detaljrika bildberättelsen om det. Först med klokt stöd från andra än föräldrarna kan hon också ge sig ut i världen, och på folkhögskolan Alvavik får hon kontakt med andra som inte stämmer med mallen. Men hon lever med ständiga kollisioner mellan egna fantasier och yttre verklighet. Och konfrontationerna med modern accelererar till ett dramatiskt slutspel. Hur kan man begripa den form man stöpts i? Vad ser Miranda när hon långt senare ser tillbaka? Inger Edelfeldts utvecklingsroman för tankarna till hennes litterära rötter med de mycket omtyckta och omtalade böckerna Duktig pojke (1977) och Kamalas bok (1986). Om snö och guld är en bok som hyllar skapandet, den djupa existentiella nyfikenheten och den blandning av sårbarhet och styrka som gör oss levande. Det är också en bok som inbjuder till funderingar kring det som numera kallas psykisk ohälsa.

Tänk att du en dag får en dagbok av din dotter. Hon är drygt tjugo år gammal och nyfiken på hur det egentligen är att vara femtio. Du lovar att du ska skriva, åtminstone någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om? Hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg? Det blir mot alla odds ett fullspäckat år som innefattar både livsbejakande vinkvällar i Göteborg och meditationsläger på Österlen. Klimakterievallningar och läkarjobb på Sahlgrenska. En trygg sambo och en tjugo år yngre (skitsnygg) AT-läkare. Och så var det det där med relationen till mamma och syrran Det är inte helt okomplicerat att vara mitt i livet. Dagboken jag aldrig skrev är en humoristisk, varm och äkta bladvändare en medelålders Bridget Jones nedsläppt mitt bland Göteborgs spårvagnar.

En gripande roman baserad på verkliga händelser i 1960-talets Uppsala om den stora kärleken och hur den kan riskera att bränna sönder allt i sin väg.

En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka. Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig? En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår. Och han slår mycket hårt.

En passion Hon reser i sommarens första skälvande värme. På tåget mellan Stockholm och Göteborg, mellan nutid och ursprung, medelålder och barndom, tar skrivandet över henne. En text blir till, en brusten och oförsonlig berättelse om en symbiotisk relation till en mor

"Munnen kommer allra först. Mammas nakna mun. Nadja vänder upp ansiktet mot henne och väntar. Mammas ansikte är så mjukt och läpparna ständigt redo för kyssar." Nadja växer upp omsluten av sin mors villkorslösa kärlek i en värld befolkad av andar och demoner. Utanför deras krets finns männen, vilka i Nadjas ögon framstår som närmast mytiska. Efter moderns död försöker Nadja återskapa samma villkorslösa kärlek och en kväll möter hon en man som kallar sig Demonen. Nadjas fantasier sätts i spinn och hon kastar sig handlöst in i relationen. Sofia Stenströms första roman efter två hyllade diktsamlingar är en utforskning av intimitetens och kärlekens gränser. Magic Love Pixie är lika mycket en moderspassion som en sorgeberättelse. Det är en roman full av spiritism, kiosklitteratur, deepthroating och throatsinging.

I ”Meningarna” skriver Johanna Ekström om att vårda en sjuk mamma, om ensamhet, sorg och kärlek, hopplöshet och ilska, om språkets möjligheter och omöjligheter. "Jag är fyrtiosex år. Min dotter är snart åtta. Hon är hos sin pappa. Hon sover nu. Jag tänker på min mamma. Hon sover också, ensam i sin lägenhet. Jag träffade henne för några timmar sedan. Hon sa att hon var trött. Vad mer? Det är som en våldshandling att identifiera henne. Hon var ledsen. Hon var skör av sin död."