Nånstans i världen ska det finnas. Det där viktiga. När jag kommer dit ska jag bara veta. Att det är där. Det är en plats där allting passar. Även jag. "Under ytan samlas dropparna" är en poetisk bilderbok som handlar om sökandet efter gemenskap, sin person och identitet. Var finns platsen som skapar lugn och frihetskänsla? Maya Jönssons karakteristiska illustrationer bidrar till känslan av utanförskap och sökandet efter jaget som Sarah målar med sin text. En vacker bok om svåra ämnen. Den kan med stort förbehåll även läsas av en vuxen publik. Boken bör läsas tillsammans med det mindre barnet då innehållet kan vara svårt att förstå och kräver ett efterföljande och pågående samtal.

Ullis, Ludde och Katta har det kanonbra. De har potatis och pool och liten vovve. Men solen skiner så att maskarna torkar och vattnet tar slut. Och potatisen. ALLTING är slut. Allt smågodis och plåster är också slut. Det finns väl ett nytt ställe där vi kan gräva en ny pool och fixa potatis, säger Ullis. De packar pyjamas och plånbok och knölar ner sig i båten. Den blir helt proppfull. Efter många strapatser kommer de till en strand med flera pudlar. Några är snälla, en är dum. Riktigt dum. [Barnbokskatalogen]

En gång, för inte så länge sen, satt Micha i kvällssolen och väntade på kompisarna så att de kunde spela fotboll. En gång, för inte så länge sedan, var allting bra och lugnt och tryggt. Sen kom kriget och den långa färden till det nya landet. Om du skulle fråga Micha, var det nästan alldeles nyss. [Barnbokskatalogen]

Ibland på nätterna drömmer Mustafa om landet som han bodde i förut. Drömmar fulla av rök och eld och höga ljud. Han vaknar och vet inte var han är. Hans nya värld är mycket annorlunda. I parken nära hans hem ser han andra barn som leker och skrattar. Men ingen lägger märke till honom. Han känner sig osynlig. En mjuk och tankeväckande berättelse om svårigheten att börja känna sig hemma på ett nytt ställe

Sophia bor vid havet och vet alla dess hemligheter, drakar, vackra fiskar och svävande skogar. Ännu djupare ner är det mörka vattnet fullt av tentakler och glömda skatter. Djupt under vattnet är hon aldrig ensam. Havet är ett överflöd av oändliga möjligheter i denna drömska berättelse. Sophias resa dröjer sig kvar hos läsaren långt efter att de återvänt till stranden.

Ilon blev som liten övergiven av sina föräldrar och fick bo hos sin farmor. Men ett krig rycker närmare och hon måste fly. En gammal fiskeskuta tar henne med till Sverige. Det här är berättelsen om Ilon Wikland som ritat många av bilderna i Astrid Lindgrens böcker. [Barnbokskatalogen]

Det är mörkare än någonsin. Vi fryser. Frukten är slut. - Det är tid att vi ger oss av, säger pappa. - Vart ska vi? frågar jag. - Ön, säger pappa. Vi måste ta oss till ön. Då var det ingen saga, tänker jag. Ön är en gripande saga om en familj som tvingas fly från sitt land. Resan blir lång och tuff. Men till slut når de ön där de startar upp ett nytt liv.

M och hennes mamma har flytt från kriget i sitt hemland. Kvar finns pappan som sitter i fängelse. Nu har de fått avslag på sin asylansökan i Sverige. De bestämmer sig för att försöka hitta en plats att gömma sig på och har hamnat på en ö hos en kvinna som har tagit emot dem. M får inte lämna huset. Hennes mamma är rädd att någon skall upptäcka dem men M kan inte låta bli. Hon klättrar upp i det vackra trädet som växer utanför. Kanske finns det någon där ute som kan träffa henne i hemlighet och bli hennes vän. [Barnbokskatalogen]