Oda fortsätter skriva i sin extremt hemliga dagbok. Om att vara tolv och snart börja högstadiet. Om Helle. De är vänner igen, men ändå känns det lite konstigt. Om den där killen som flyttar in i huset bredvid, som alla gillar, alla utom Oda. Och om Stian, fantastiska, underbara Stian, som får Odas ben att bli som spaghetti. Men som hon själv skriver: "OBS! Det här är INTE nån sliskig kärlekshistoria!!! [Barnbokskatalogen]

Oda trasslar till det för sig ordentligt. Anniken vill att hon ska fråga chans på Alfi åt Iselin men det kan hon ju inte för Oda är själv hemligt kär i honom. Hon räddar sig genom att ljuga och säger att Alfie och hon är ett par men det läcker såklart ut och katastrofen är ett faktum. Det känns som om allt är förstört. [Barnbokskatalogen]

Ellen hör till innegänget i klassen, mest för att hennes bästa vän Sara är självklar där. Men när de andra festar och flirtar, känner sig Ellen lite utanför. Så börjar en ny tjej i klassen – Luna. Det dröjer inte länge förrän känslorna börjar spira.

Det är fest på skolan, när det plötsligt börjar brinna. Nästan alla tar sig ut, men inte Clara. Lukas trotsar lågorna och räddar Clara, världens snyggaste tjej. Han får brännskador, men det är det värt, tycker han. Snart pratas det om att branden var anlagd, och det visar sig att Lukas kanske inte är den hjälte som han verkar.

Sofie är på festival för första gången. Hon och kompisen Freja ska lyssna på bra musik, festa och sova i tält. Men Sofie dricker för mycket öl, och blir så berusad att en kille hon lärt känna hjälper henne till sitt tält för att vila. När Sofie vaknar upp dagen efter, inser hon att de haft oskyddat sex. Tänk om hon är med barn!

Moa kommer jämt för sent till skolan. Hon försöker verkligen, men när hennes mamma inte mår bra, så måste Moa ta sin lillebror till förskolan. Ingen får veta att Moas mamma dricker för mycket, så Moa säger inget utan kämpar på.

Det skulle vara förbjudet att finna sig är en underhållande och charmig historia om kärleken, erotiken och samlivets problem, sedd ur den frisinnade hattsömmerskan fru Nynnes perspektiv.

 "Jesper Stein skriver fram ett Köpenhamn, fullt av förändring men ständigt detsamma, där människans villkorgång på gång måste omprövas. Det är hårt, svart och ändå genomströmmat av ett varmt bultande hjärta." /Lars Kepler "Välskrivet, välkomponerat och våldsamt spännande" /Berlingske "Omöjlig att lägga ifrån sig när man väl kommit igång" /Flensborg Avis