Den omöjliga drömmen" är en sann solskenshistoria om borderline personlighetsstörning. Pontus Holmbergs självbiografiska debut skildrar en lång kärleksrelation med borderline från ett anhörig- perspektiv – i syfte att hjälpa och rädda andra. Cirka två procent av världens befolkning har borderline, något som inte bara påverkar personen med diagnosen utan även partners och andra närstående. Pontus Holmberg är den förste som skrivit om borderline ur en pojkväns perspektiv – det blev en bok som han själv hade behövt som ung när han inledde förhållandet med Grace.

Morgonen den 3 september 2019 vaknar Emma Schols tidigt av att två av hennes sex barn leker på nedervåningen. Plötsligt störs friden när sönerna ropar att det brinner i tv-rummet. Emma skyndar ner och snart står hela rummet i lågor. Hon har bara en sak i huvudet: att få ut sina sex barn ur det brinnande infernot. Teoretiskt sett överlever inte en människa med så svåra brännskador som Emma fick. I flera veckor befinner hon sig i gränslandet mellan liv och död.Det här är berättelsen om en svår olycka, och om den tuffa kampen för att ta sig tillbaka till ett drägligt liv. Det är också en berättelse om livsglädje och mod, och hur kärleken till andra människor kan ge dig kraft och ork att övervinna de svåraste motgångar.[Bokinfo]

Det första Markus Schulz tänkte när han fick diagnosen var om den var ärftlig. Kunde hans numera vuxna son också drabbas av den ökända motorneuronsjukdomen? Det var en lättnad när läkaren tittade ut genom fönstret, pekade på en slumpmässigt utvald kvinna och förklarade att risken var lika stor att hon, som någon annan, skulle få ALS. Orsaken till varför just Markus insjuknade vet ingen. Var det alla år vid kärnkraftverket i Oskarshamn, för många öl eller överdriven stress i tillvaron? Grubblandet har följt honom under åren sedan diagnosen hösten 2016, och även om han ibland faller ner i djupa hål är Markus är inte en person som ger upp. I denna bok delar han med sig av sina tankar kring sjukdomen, men bjuder också på färgstarka inslag från sin ungdoms hippieresor i Asien och barndomen i Tyskland. Samtidigt blickar han mot framtiden med hopp och ett stort engagemang för såväl aktuella samhällsfrågor, i synnerhet klimatförändringen, som att hitta ett botemedel mot ALS. Det är en resa genom tiden som bjuder på toppar och dalar, men samtidigt en berättelse i nuet, för att leva med ALS handlar om att ta en dag i taget. Förhoppningen är att denna berättelse ska öka förståelsen för hur det är att leva med en obotlig motorneuronsjukdom, ge stöd till andra i samma situation och skänka tröst till anhöriga. När Markus började skriva på boken rörde hans fingrar sig mer eller mindre obehindrat över tangentbordet. Den sista punkten satts med hjälp av ett högteknologiskt ordbehandlingsprogram som svarar på små rörelser av en markör fäst på författarens glasögon.

Ulrika Harmsen var strax över 40, hade man och tre barn och arbetade som speciallärare när hon ramlade olyckligt på jobbet. Fallskadan orsakade en hjärntrötthet som inte ville gå över. Läkarna var förbryllade och utredning efter utredning gjordes utan att man förstod vad det var för fel. Under tiden var Ulrika sjukskriven och tvingades inreda ett tyst rum hemma där hon kunde återhämta sig efter aktiviteter som tidigare hört till vardagen, som att åka och handla eller hämta barnen i skolan. Men den 15 april 2020 kom beskedet hon aldrig hade väntat sig att få höra: Du har drabbats av Alzheimers sjukdom.Allt blev svart den dagen och Ulrika sögs in i ett mörker av depression. Fanns det ens någon mening att leva vidare när hon ändå skulle dö, förr snarare än senare? Och samtidigt hade hon en familj och tre fina döttrar som älskade och behövde henne. För dem ville hon kämpa vidare. Men hur får man tillbaka livsglädjen när man vet att sjukdomen bryter ner en och gradvis gör en sämre för varje dag?Ulrika Harmsen berättar öppet och ärligt om hur det är att få diagnosen alzheimer i ung ålder, om att tvingas berätta det värsta för sina barn och om att hitta redskap i vardagen för att hantera sjukdomen. Det här är historien om att få en dödsdom, men också om att hitta lusten att leva igen.[Bokinfo]

"Vägen är klar, när kommer ni?" Tolv mil från Mwezi vid Lake Tanganjika, låg byn Ulimba.När jag berättade att vi inte kunde komma för mottagning och vaccinationer eftersom det inte fanns någon väg, dröjde det bara tre månader innan budet kom. Vägen hade nu röjts.   Följ med Britta som ung, ensam läkare i en avlägsen del av Tanzania och vidare som överläkare i kirurgi och klinikchef vid Regionsjukhuset i Örebro.   Brittas berättelse tar oss från uppväxten i ett idylliskt Lindesberg till ett liv i Stockholms skärgård med en älskad make, båtbyggare i skärgården och på Sri Lanka. Han utvecklar senare demens, och boken skildrar svårigheterna i denna de anhörigas sjukdom. Livet har inneburit många resor runt omkring i världen och boken bjuder på flera äventyr. Som hur man kör en Saab 96 från Tanzania till Kapstaden.