Flickan Sång lever på stenåldern. När hon får sin första menstruation, anses hon vara giftasvuxen och lovas bort till en gammal gubbe. Då rymmer Sång hemifrån till skogen där hon träffar en kvinna som lever som jägare.

Robin bor hos sin farmor. Ibland hälsar han på sin pappas faster Gertrud. En dag möter han en gammal kvinna som kallar honom Bengts pojk, fastän Bengt var Robins farfar. Kvinnan heter Elfrida och varken farmor eller faster Gertrud vill höra talas om henne. Så småningom börjar en sjuttio år gammal historia att ta form.

Andra boken om stenåldersflickan Sång. Hon har rymt från sin hemby för att slippa bli bortgift och lever nu med Ask och hans folk. När Ask är ute på havsfiske, ser Sång tecken och får drömmar som gör henne orolig för Ask. Tillsammans med Asks syster Vide hittar hon lägret där Ask ligger skadad.

Mellan 1987 och 1989, efter den enorma framgången med Älskaren som sent i livet gjorde henne till en internationellt känd författare, lät sig Marguerite Duras vid ett flertal tillfällen intervjuas av en ung italiensk journalist. Intervjuerna samlades i boken Samtal med Duras där hon ovanligt öppenhjärtigt berättar om sitt liv och sin karriär.

Jesper Humlin är en ansedd poet med få läsare. Hans förläggare vill att han ska börja skriva deckare. Under en skrivarkurs kommer han i kontakt med Tea-Bag, en illegal invandrare från Afrika, vilket ger honom inblick i en värld han inte visste fanns.

Bokens huvudperson är författaren Elizabeth Costello som åker runt i världen och håller föreläsningar och seminarier. Hon ställs inför situationer som berör frågor om litteratur och författarskap.

Förf. Bengt, nu drabbad av skrivkramp, beundras av Karl Hanson medan dennes fru Vendela o andra på den bohusländska ön tycker att han skriver uselt. De bestämmer sig för att muntra upp Bengt, få honom lära känna livet så att han kan skriva bättre.

Läsebok kanske inte för folkskolan men för dem som en kort stund vill överraskas av tankar kring litteratur och liv, möten med författare, episoder och minnen ur en lång och växlande tillvaro. Pregnant och personligt, humoristiskt och kärleksfullt, vemodigt och vackert skriver Per Wästberg om ordens innebörd, om outgrundliga böcker som blir närgångna, om resor genom främmande landskap.

Åren är en berättelse om tiden mellan 1941 och 2006, från författaren Annie Ernaux uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång. Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle. Vi kan läsa Annie Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt, men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv.